lortmaja

Lovet är plötsligt över. Jag är inte utvilad, men bakis. Inte i fas, men i ofas.
Tänk om jag någon gång kunde släppa den där strävan efter att vara i fas.
För kan man någonsin vara i fas på alla plan i livet - samtidigt? Är det möjligt?
Om jag istället skulle acceptera att saker och ting är lite huller om buller och
att jorden inte går under bara för det. Då skulle jag nog automatiskt komma mer i
fas. Med mig själv och med livet. Bara genom att accetera att alla pusselbitar
inte passar ihop och att de definitivt inte gör det samtidigt (sagt av en klok, ung
kvinna). Tänk så skönt det skulle vara om jag kunde njuta lite mer av det som f
aktiskt är bra och går bra, istället för att stressa upp sig över det som inte går bra.
För även om jag inte hunnit göra klart med vare sig ex-jobb eller hemtenta har ju
lovet varit både bra, mysigt och roligt på så många sätt! Och då har man ju rätt att
njuta av det, utan stress oro eller dåligt samvete. Jag ska jobba påre.