Publicerad 2014-06-26 00:34:57 i Allmänt,
Fler och fler kartonger är packade, resväskan inför Indonesien fylls på lite för var dag och imorgon ska jag även packa ner två års jobb i kartong. Även mentalt packas det ihop. Imorgon ska jag träffa min pratperson för att knyta ihop säcken. Och resefebern finns där som en skräckblandad förtjusning. Pirrig. Rädd. Nervös. Förväntansfull. Ängslig. Nyfiken. Lite så jag brukar känna när det är dags för något nytt och ovisst. Har hört att det är typiskt Vata-personer att känna så. Över lag känner Vata mycket och ofta. Jag är inte förvånad!
Publicerad 2014-06-23 21:56:00 i Allmänt,
Yr, och trög som gröt i huvudet, svullen, öm, ilsken som ett bi, förvirrad, glömsk,
molande magvärk, deppig och känslan av meningslöshet -
Röda veckan vet hur man gör storartad entré!
Publicerad 2014-06-22 21:24:41 i Allmänt,
Små blygsamma staplar med kartonger börjar ta plats i vardagsrummets ena hörn. Nu är det på gång. Börjar självklart bli sentimental, som jag alltid blir när jag ska lämna något tryggt och invant. Det är ju så ovisst att lämna det man har, för något som man inte vet vad det är eller vad det kan bli. Samtidigt så är ju det, precis vad jag vill. Att komma bort ett slag, se på tillvaron med nya, nyfikna ögon, starta på nytt och ta hand om mig själv ännu lite bättre och sedan flyga högt mot mina drömmars väg och se var den leder. Det är läskigt att ta det där sista steget ur något och in i någonting annat.
Ps! Börjar få resfeber. Ds.
Publicerad 2014-06-22 21:15:11 i Allmänt,
Publicerad 2014-06-21 18:14:00 i Allmänt,
Midsommarafton går över till midsommardag, som möts av regnskurar, blåst och tio grader. Det blev inget midsommarfirande i år för min del, men det blev mysigt ändå (även om jag allra helst hade velat vara ner i LInkan med mina två bästa), Jag låg i soffan mest hela dagen. Sov. Såg på TV. Läste en bok. Och på kvällen gjorde vi middag och efterrätt med jordgubbspremiär. Nu är det ynka en vecka kvar tills flyttlasset åker uppåt. En vecka kvar i lägenheten. En vecka kvar att jobba med klassen och kollegorna, en vecka kvar som bosatt i samma stad som föräldrar och fina barndomsvänner, innan en sommar på andra platser och en höst med en annan typ av liv väntar. Två veckor till en väns bröllop, besök i Stockholm och sedan vidare mot Arlanda med destination Bali. Det känns väldigt märkligt och overkligt. Spännande.
Publicerad 2014-06-19 23:16:00 i Allmänt,
Dök på den här artikeln om oro på nätet.:
Publicerad 2014-06-19 22:50:00 i Allmänt,
I flera veckors tid (eller är det kanske månader, jag har tappat räkningen) har jag och T konstaterat att de berömda sambokilona faktiskt har smugit sig på. Och varje gång någon av oss slås av detta faktum, säger vi alltid att vi ska börja äta nyttigt. Redan imorgon. Vi blir resoluta och handlingskraftiga och börjar genast spåna på ingredienser vi kan minska på och olika maträtter som vi kan äta istället och som är mer hälsosamma. . Mindre grädde i maten. Mer grönsaker. Bara godsaker på helgen. Och så vidare. Nästa dag kommer. Då står vi där i köket igen med guldfiskminne eller om det är skicklig bortträngningsförmåga och tillagar den gräddiga såsen till kryddkorven och pastan som vi skulle sluta med, slizar en pizza eller lyxar till det med en Ben & Jerry´s mitt i veckan.... Men, hoppet är det då inget fel på i alla fall! Imorgon är en ny dag med nya möjligheter och nyttigare mat!
Publicerad 2014-06-17 19:51:00 i Allmänt,
Efter att jag hade varit på apoteket gick jag och satte mig vid dammen och lät alla tankar och känslor bara komma. Tankar om det som är, varit, kommer bli och fiskmåsar som flyger förbi och tänk om det skulle finnas en haj i dammen, vad skulle jag göra då? Sådana tankar var det. Sedan ringde han, min halsdoktor. Och då brast det. Började darra på rösten så fort jag svarade och sedan kom gråten. Gick inte att hejda. Försökte verkligen hålla mig lugn, men det var så skönt att äntligen få prata med någon expert och så hade jag gått omkring och oroat mig, för rösten tar så mycket stryk på jobbet, att det nästan inte är värt att jobba nu. Medan jag snyftade i min sjal (kanske inte mitt stoltaste ögonblick..), berättade läkaren med lugn röst att han trodde att fukten på Bali skulle vara väldigt bra för mina stämband och slemhinnor. Och att allting kommer bli bra. Han till och med lovade det. Skulle ha spelat in det, så hade jag kunnat lyssna på det i mina krislägen.
Jag är helt enkelt ledsen för att det blev såhär. Men jag är också stolt över mig själv, att jag tog ett bra beslut mitt i allt - att hoppa av tåget och flytta och göra något annat istället. När jag kommer se tillbaka på den här våren kommer jag minnas den som våren, när jag och T äntligen flyttade ihop under samma tak och våren där jag stod på mig, gjorde val för min egen skull och bröt mönster mer än någonsin. Då kommer den här halsgrejen bara vara en parentes i periferin.
Publicerad 2014-06-16 17:21:00 i Allmänt,
Att det är okej att känna sig liten och sårbar och acceptera att det är precis så just nu. Och att jag ska se en mening att det blev såhär med halsen. Att det bara betyder att jag ska ta hand om mig själv och vara lite mer rädd om mig själv. Och att jag har jobbat så hårt med mig själv hela våren. Att kroppen berättar för oss. Nästa gång är sista gången jag har tid där. Hur ska jag klara mig utan de samtalen med henne? De är ju så bra och har gjort under för min själ.
Publicerad 2014-06-14 16:37:00 i Allmänt,
Soligt och grannt och en pojkvän som piggar upp en frustrerad tjej, som måste vara tyst idag. Publicerad 2014-06-12 19:29:03 i Allmänt,
Är det något som kan få min stress att gå från noll till hundra på fem sekunder, så är det min granne bredvid. Det är ingen underdrift längre när jag säger att jag hatar honom. Tror att han äger hela huset och tänker inte efter det minsta när det handlar om ljudnivå, fester och att dra hem tio kompisar en vardagskväll flera gånger i veckan. Och att röka på balkongen så att det drar över till oss - nemas problemas. Tycker han. Eller vänta, han tänker ju inte. En riktigt omogen snorunge är det på ungefär 20 bast. Som festar och lever loppan var och varannan helg. Absolut kan man ha fest ibland och så vidare, men man måste tänka sig för. Vara schysst mot grannar. Gärna förvarna eller knacka på och säga att han ska ha fest och att det bara är att knacka på om musiken är för hög. Då hade jag reagerat annorlunda och haft mer överseende. Men nu, när han inte verkar ägna sina grannar en enda omtanke, får jag heller inget tålamod. För några veckor sedan stank det bakfylla i trappuppgången och någon vecka innan det hade han fest två dagar i rad i sin lilla etta. Proppad med folk.. (Ja, jag vet. Jag är grinig. För att det har pågått ett år nu.) Bara för att han kan! Om jag gjorde så var och varannan helg- bara för att jag kunde, hur skulle han reagera då? Den tanken har han garanterat aldrig tänkt. Snorvalp. Hade jag bott kvar, hade jag satsat stenhårt och aktivt på att få honom vräkt. Tål inte att se honom längre. Åh!!
Mvh Less
Publicerad 2014-06-12 10:12:00 i Allmänt,
Idag är jag ledig, eller halvtidssjukskriven, eller hur man nu säger. Det var verkligen klokt av mig att välja den här vägen, att inte undervisa två dagar i rad. Min röst är bättre, men blir snabbt trött. Och när jag jobbar pratar jag ju också med kollegorna. Gud vad jag pratar! Och vad vi pratar och kommunicerar över lag. Från korta bekräftande svar för att visa att vi lyssnar eller håller med, till längre utlägg om något.
Det är jättesvårt att vara tyst i sociala sammanhang och därför är det bra att ha en dag där jag kan vara lite mer för mig själv och "välja" när jag ska vara social. Att T är så tålmodig och förstår mitt tystnadsbehov är också jätteviktigt, annars hade det också varit svårt att vara tyst här hemma. Nu när jag har blivit såhär pass bra, är det nog bara tiden som kan läka det sista (och att jag fortsätter hålla efter rösten och är disciplinerad med det - svårare än man kan tro!) och därför känns det också så skönt att jag kommer plugga i höst. Då kan jag också välja när jag ska prata och inte på ett annat sätt, än när jag jobbar och har ansvar för 27 elevers språkutveckling och är en del av verksamhet som ständigt ska formas och utvecklas.
Jag är stressad över att inkomsten kommer minska radikalt (USCH!!), men förhoppningsvis kommer det leda till något gott, nämligen att jag får min röst tillbaka på heltid! Och det är ju mer värt än en heltidslön, även om jag har lite svårt att acceptera det just nu. Men i ärlighetens namn ska det också bli skönt att komma ifrån jobbet ett tag. Ibland är det otroligt krävande att jobba med människor som kämpar för att hantera allt de förlorat och lämnat och samtidigt kämpar för att påbörja ett nytt liv i ett nytt land med ett främmande språk och kultur och många är stressade inför framtidenoch står rådvill inför alla aktörer (en del bra, många under all kritik) som drar i dem. Hur de klarar det - för det gör dem, förstår jag inte. De är värda en guldmedalj allihop.
Ha en fin dag!
Publicerad 2014-06-11 15:18:15 i Allmänt,
Alltså det här med kläder som passar att jobba i... Det är inte helt enkelt. Imorse var jag på väg till jobbet i en luftig och lös klänning med rak passform som döljer allt där under. Tittade mig flera gånger i spegeln och tyckte att det var lite oroande att klänningens längd gjorde att jag visade knäna och några centimeter ovan dem, men efter att ha fått försäkringar från T att klänningen inte alls var för kort och att strumpbyxorna inte var för genomskinliga, valde jag att behålla den på. Men när jag kom ut genom dörren blev jag ändå osäker på längden och efter att ha tagit detta foto (som är väldigt missvisande då klänningen ser ut som en partyklänning och åkte upp flera decimeter, fast den i själva verket slutade ca: 2 centimeter ovanför knät) sprang jag in och bytte...
... till denna outfit, som heller inte visade sig vara optimal. Dels är den för urringad, vilket känns obekvämt för mig och säkert också för eleverna, när man böjer sig framåt, vilket man gör när man ska hjälpa dem. Och dels är blusen lite för kort, för att kunna sträcka upp armarna och skriva långt upp på tavlan. Då får man visa hela magen istället, vilket känns sådär. Det är ju kunskapen som ska vara i fokus. Och att ha ett linne under gör att det blir för varmt och det är inte alltid det får plats... Finns det några ultimata lärarkläder egentligen? Och vilka är de i så fall?
Publicerad 2014-06-10 20:11:50 i Allmänt,
Igår kväll när jag lagt mig i sängen kom den nervositeten och oron inför min första dag på jobbet sedan sjukskrivningen. Blev så ängslig att rösten inte skulle klara att ha lektionerna idag. Somnade vid två och var på helspänn när jag vaknade klockan sex imorse. Åt frukost, gjorde mig iordning och cyklade till jobbet. Hann förbereda material och klassrummet i lugn och ro. Så när eleverna väl strömmade in, kände jag mig lugn. Det var så kul att vara lärare igen! Att vi har kärlek som tema, gjorde det inte sämre! Nu är jag helt slut, rösten trött och imorgon väntar en halvdag, som tur är. Det är mycket att ta tag i nu när jag är tillbaka. Nu ska vi se nya säsongen av Orange is the new black! Ps! Grattis finaste a och bästaste Yoggi på din födelsedag! ♥ Ds.Publicerad 2014-06-08 18:33:47 i Allmänt,
Känslan när en av de bästa vännerna som bor långt bort i söder överraskar med ett sms, där hon berättar att hon är på väg hem. Det var den bästa tänkbara överraskningen och det var så kul att ses igen! Och att vara med vänner där man bara kan vara och gå direkt till väsentligheterna. Älskart. Kärlek till er!!
Publicerad 2014-06-08 18:33:45 i Allmänt,
Känslan när en av de bästa vännerna som bor långt bort i söder överraskar med ett sms, där hon berättar att hon är på väg hem. Det var den bästa tänkbara överraskningen och det var så kul att ses igen! Och att vara med vänner där man bara kan vara och gå direkt till väsentligheterna. Älskart. Kärlek till er!!
Publicerad 2014-06-03 18:42:00 i Allmänt,
Igår var och jag och träffade den här goknodden, hans syskon och mamma! Pratade bland annat om föräldrapenning, vilket verkar vara en snårskog av regler och undantag! Sjukt! Nopp, jag är inte gravid, men det är ju lika bra att sätta sig in i detta lite pö om pö, så att man vet lite mer inför den dagen, som jag hoppas kommer en dag - inte nu, men i framtiden!
...och idag gjorde jag en lunchsallad med hallumi - sommarosten nummer ett!
... sedan gick jag till min stads svar på Central park och lapade sol, läste en god bok och slumrade lite. Känner mig ganska så utvilad efter två månaders vila, så det känns jättekul att börja jobba till veckan!
... och nu fortsätter rensandet och plockandet. Har kommit till bokhyllan. Dessa är dock inte mina, utan lånad av K. Alla böcker blir kvar hos mamma och pappa. De är så tunga och tar upp för mycket plats. För övrigt vet vi ännu inte hur vi ska få upp alla prylar. Vi vill gärna komma billigt undan och slippa hyra skåpbil för 2000 kr.
Hojta om du har något billigt förslag!
Publicerad 2014-06-02 21:08:00 i Allmänt,
Diskuterar med tjejen på nätet fortfarande. Börjar bli uttråkad. Blir också frustrerad, för jag vill ju att hen (tror egentligen att det är en man som sitter bakom tangenterna) ska förstå att vi inte alls lever i ett så hemskt Sverige som hen tycker och att de som invandrar inte alls är Sveriges stora hot. Meen, tankar tar tid. Liksom synsätt. Jag kan inte ändra den här personens tankar i en handvändning, men kanske har jag fått så ett frö. I så fall är det gott nog. Vad lugn och harmonisk jag låter. Det är jag inte (blir upprörd över den här andra personens synsätt med siffror utan sammanhang, generaliseringar och tyckande, som tycks stå högre upp än fakta vissa gånger), men bakom skärmen kan man gömma sig ganska väl. Uppenbarligen! Men i övrigt mår jag bra!
Apropå någoting annat - Andra säsongen av Orange is the new black börjar snart!!
Nu ska jag återgå till brödbaket, medan solstrålarna fortfarande lyser på hus och träd.
Publicerad 2014-06-01 23:07:00 i Allmänt,
Sena sommarnattens ljus
som lika gärna kunde vara dagens
Inte en människa syns till
Lummiga grönskans lugn
och löven som fladdrar
den ljumna vinden
Det är dagen efter fyra ögon och ett lättat hjärta. Ett barns hjärta. Ett par vuxna ögon. Korten är lagda. Allt är sagt. Nu kommer efterdyningarna. Tystnaden jag inte kan tyda. Känslosvallen. Lättnaden. Sorgen. Oron över hur det landade. Det dåliga samvetet. Även fast jag vet att det landade bra. Vill bara hålla om. Bli omfamnad. Ta igen tiden. Åren. Se framåt. Att något gott föds ur det här. Hoppas. Vill bara det. Vill vila i din famn. Törs inte. Än. Kanske börjar med att lyssna på din musik. Små steg. Närmare.
Publicerad 2014-06-01 16:20:08 i Allmänt,
Att ta fram grillen och grilla spett pch sedan sitta ute och äta - det är somrigt! Även S kom och gjorde mig o T sällskap. Nu har vi så smått börjat packa ner lite i kartonger. Hur kan vi ha så mycket grejor? Förstår inte riktigt hur allt ska få plats, men ja, på mågot sätt ska det ju gå! Nu ska vi till mamma och pappa och äta middag.KRAAM!!
