lortmaja

Idag är jag ledig, eller halvtidssjukskriven, eller hur man nu säger. Det var verkligen klokt av mig att välja den här vägen, att inte undervisa två dagar i rad. Min röst är bättre, men blir snabbt trött. Och när jag jobbar pratar jag ju också med kollegorna. Gud vad jag pratar! Och vad vi pratar och kommunicerar över lag. Från korta bekräftande svar för att visa att vi lyssnar eller håller med, till längre utlägg om något.

 

Det är jättesvårt att vara tyst i sociala sammanhang och därför är det bra att ha en dag där jag kan vara lite mer för mig själv och "välja" när jag ska vara social. Att T är så tålmodig och förstår mitt tystnadsbehov är också jätteviktigt, annars hade det också varit svårt att vara tyst här hemma. Nu när jag har blivit såhär pass bra, är det nog bara tiden som kan läka det sista (och att jag fortsätter hålla efter rösten och är disciplinerad med det - svårare än man kan tro!) och därför känns det också så skönt att jag kommer plugga i höst. Då kan jag också välja när jag ska prata och inte på ett annat sätt, än när jag jobbar och har ansvar för 27 elevers språkutveckling och är en del av verksamhet som ständigt ska formas och utvecklas.

 

Jag är stressad över att inkomsten kommer minska radikalt (USCH!!), men förhoppningsvis kommer det leda till något gott, nämligen att jag får min röst tillbaka på heltid! Och det är ju mer värt än en heltidslön, även om jag har lite svårt att acceptera det just nu. Men i ärlighetens namn ska det också bli skönt att komma ifrån jobbet ett tag. Ibland är det otroligt krävande att jobba med människor som kämpar för att hantera allt de förlorat och lämnat och samtidigt kämpar för att påbörja ett nytt liv i ett nytt land med ett främmande språk och kultur och många är stressade inför framtidenoch står rådvill inför alla aktörer (en del bra, många under all kritik) som drar i dem. Hur de klarar det - för det gör dem, förstår jag inte. De är värda en guldmedalj allihop. 

 

Ha en fin dag!