lortmaja

För enkelhetens skull har jag skaffat Facebook, så att jag lättare kan styra ihop saker. Kanske kommer det bara hålla i sig den här veckan, eller så fortsätter det. Har ju redan sett tendenser på att det lätt försvinner några timmar, när jag loggar in. Men en positiv sak jag upptäckte nu, är att Facebook ju är rena inspirationskällan till att resa! Folk lägger ju upp bilder från hela världen och genast börjar resnerven kittla! Bilder från ett soligt Australien, ett turkosblått hav i Karibien, snöpudrade berg i alperna, en timrad fjällstuga i Åre, storstadsshopping i Paris- ja, det är många ställen som ser minst sagt lockande ut och som gör att jag börjar drömma mig bort till ett tuffande tåg på väg bort mot nya platser, vyer och äventyr!

 

 

 

Längtar efter mitt hjärta!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag har jag upplevt integration när den är som bäst! Ni vet sådana tillfällen när man fångar upp det goda och unika från olika kulturer och blandar dem med varandra och så blir det ett fyrverkeri av glädje, stolthet, nyfikenhet och gemenskap. Och jag blev rörd, som vanligt! Svensk julmat med inslag av somalisk mat, delar ur personalen som uppträdde med fiol, jullåtar och folkmusik, en elev som spelade turkisk musik och ett fantastiskt avslut med tre skickliga afrikanska killlar som uppträdde med djembe-trummor och instruerade både ledning och oss i personalen i afrikansk sång (Bele mama!) och dans. Känslan sitter kvar än! Mer av denna mix åt folket!

 

 

Tre dagar. Onsdag, torsdag och så fredag. Sedan kan jag blicka ut över ett förhoppningsvis nystädat, utrensat arbetsrum, tomma korridorer och ett tyst klassrum utan elever och konstatera att jag precis avklarat min första termin som lärare. Kanske pusta ut lite och tänka "Fan vad bra jag är!", stänga igen dörren och gå hemåt med lätta steg. Känna mig nöjd och glad, för att jag gjort mitt bästa och gjort det bra.

 

 

 

 

 

Har krypit ner under täcket, för det är kallt här. Tårna är kalla och huden har knottrat sig lite, men det är skönt här under täcket. Tänker på beslut jag måste ta till veckan. Beslut som på ytan är små petitesser, men om man skrapar lite på ytan så finns det så mycket mer där, som gör beslutet desto större. Nästan så att det vore skönt att åka bort istället, för att slippa ta ett beslut. Men det ska jag inte göra. Trött är jag också. Vaknade runt fyra imorse av att plogbilen skrapade av både snö och asfalt - tror i alla fall att hen skrapade av det sistnämnda också, med tanke på hur länge det plogades. Fram och tillbaka. Backa, ner med skrapan och full fart framåt. Det är mörkt ute nu, men den 22 december (eller är det den 21?) återvänder solen så sakteliga igen. Härligt! Kanske borde jag äta någonting, någonting mer än farmors rullrån. Eller kanske ska jag blunda en stund. För sen ska jag gå till gymmet och träna bort beslutsångesten. Tycker inte om den. Usch!

Jamen det här kortet blev ju jättebra på sniskan! Hade tänkt sprida lite julstämning men ja... Det blev sådär!

 

Ibland är det så lätt att tappa bort sig själv bland diskberg, uppvärmd mat, för lite sömn och arbetsuppgifter som avlöser varandra. Lågan har inte varit på topp de senaste dagarna och så är det ju ibland - något annat vore ju konstigt (även om bloggsfären gärna lägger på en idyllisk fasad). Men, meningslösheten som plötsligt sitter mittemot en vid köksbordet och ställer jobbiga frågor om livet, är inte särskilt upplyftande. Den tynger ner både axlar och mungipor och får köksklockans tickande att eka. Men, men, så länge den stannar kvar på andra sidan bordet och inte drar ut en i den isande decemberkylans mörker får man vara nöjd. Och hoppas på att den ger sig av lagom till jul!

 

Det är så tudelat det här med jargonger. De ligger på en hårfin gräns hela tiden. Ena sekunden äger man orden och överträffar sig själv gång på gång, och i andra sekunden måste fälla upp garden så att hårda ord inte träffar självkänslan en sådan där dag, när man försovit sig, eller bara är stressad och trött. Ofta är det verkligen kul att munhuggas, men vissa dagar är man inte alls på humör. Då finns det bara en sak att säga: STOPP!

Veckan som har varit har jag varit expert på att skjuta upp saker och ting. Det har inte gjort något, för jag har haft en sådan där vecka när jag tagit det mesta med en klackspark. Inte brytt mig om den tre veckor gamla glassfläcken på bordet, högen av kläder i hallen, det eviga diskberget. Det har inte gjort mig någonting. Har nästan trivts lite i kaoset. TIlls ikväll. Så nu har jag städat, plockat och tvättat. Bara disken kvar. Och uppgifterna jag måste sätta mig och göra till eleverna imorgon. It's gonna be a long night. Imorgon blir det att börja om med rutinerna igen. Lite tråkiga, men de underlättar trots allt ganska mycket och skapar lite mer lugn i själen. Ingen Lortmaja nästa vecka alltså, mer puts och struktur.

 

 

Någor jag uppskattar med att jobba är att fritidens konturer blir tydligare, än när jag var student och hade en närmast rutinlös tillvaro. Jag mår bra av rutiner, även om det innebär alldeles för tidiga morgnar. Även om jag hade mer fritid som student, så satt det dåliga pluggsamvetet ständigt bredvid mig i fiket eller när jag ägnade mig åt annat, än plugg. Vi kom aldrig riktigt överens, kanske för att disciplinen och motivationen inte infann sig förrän det började bli skarpt läge? Till och med på helgerna kunde det titta förbi och undra om jag inte borde plugga lite. Förmodligen hade jag extra dåligt samvete det sista året för att examensarbetet släpade efter mig i vad som kändes som en evighet. Usch. Det är inget jag rekommenderar.

 

Nu när alla kurser är godkända, examensbeviset har kommit och när jag har kommit in i jobbet mer, kan jag ofast känna mig ledig på riktigt när jag stänger jobbdörren efter mig och promenerar hemåt. Jag kan lägga mig i soffan under täcket och bli djupt försjunken i en spännande dokumentär, strosa omkring på stan, träffa en vän över en fika eller bara pyssla på här hemma, utan att ha det dåliga pluggsamvetet i hasorna. Och det känns så himmelskt skönt. Dock så tycjer jag att det är svårt att släppa alla tankar på jobbet när helgen kommer, för då kommer alla jobbreflektioner kommer ikapp. Om någon har något bra förslag på hur man gör detta, så är jag idel öra!

 

Men, jag vill också passa på att ge er som studerar en eloge, för att ni kämpar på och gör det så bra! Heja er!