Det går lite upp och ner med mitt skrivande. Det är för att jag har olika behov. Just nu skriver jag mycket dagbok för mig själv och det fyller en annan funktion. Men ibland saknar jag att dela med mig av mina tankar, så därför skriver jag nu!
Det har nu gått tre veckor sedan jag började jobba som lärare igen. Jobbar 60 % och har delat upp det på fyra dagar, då jag trivs med rutiner och vill få den sociala delen. Det är roligt att vara tillbaka på jobbet och träffa både elever och kollegor igen, men det har tyvärr inte gått så bra som jag hade önskat. I de bästa av världar hade mina problem varit ur världen nu, men de är inte det. Min känsliga hals finns där och som lärare i 2:B där jag nu undervisar, behöver du använda rösten nästan hela tiden, eftersom eleverna behöver många repetitioner och förklaringar och behöver korrigeras i typ varje mening de säger, för att kunna få en chans att lära in rätt från början.
Min röst är med andra ord i ett utsatt läge och man kan diskutera om det verkligen var den bästa lösningen för min hals att placeras i just 2:B, med så pass osjälvständiga elever. På det sättet är det lättare på högre nivåer, eftersom de är mer självständiga då. De kan sitta och jobba med läsförståelse och andra uppgifter själva hela lektioner. Så är inte riktigt fallet i den här klassen. Bara att förstå en uppgift är komplext, att t.ex. inte kryssa i alternativen till en hörförståelseuppgift, innan de har lyssnat på den först. Det kan uppstå många komiska situationer!
Hur som helst, nu är läget som det är. Det har tagit lång tid att acceptera det och jag jobbar hela tiden på det. Och jag funderar. Försöker tänka brett. Tänker att jag kanske kan tänka att jag kan jobba som lärare 50 % just nu och kanske kan komplettera med något helt annat jobb någon dag i veckan, för att sysselsätta mig och för att få in mer pengar. För jag är ju inte utarbetad (även om jag kan känna att jag är lite stresskänslig). Jag vill jobba och jag vill känna att jag gör något. Nu funderar jag över vad jag skulle kunna jobba med, som är lagom osocialt så att jag kan vila rösten, men ändå uthärdligt eller kanske till och med intressant nog.
Det är svårt det här med att tänka om, när man ställt in hel sin bana på något annat. Men det finns ju så många sätt att leva på och jag måste hitta mitt sätt, som fungerar för mig just nu. Det behöver ju knappast se ut såhär hela mitt liv, men just nu ligger luggen så. Ska jag kanske byta yrke helt ett tag? Skulle det vara bättre för rösten? Det är svårt att veta och det sitter långt inne, men tanken finns där. Läraryrket finns ju kvar.
Livet, alltså. Är otroligt tacksam att jag har T som är den bästa i världen och att jag har er nära och kära som lyfter mig. Och min prattant som jag saknat och hade en liten uppdatering med, guld värt. Jag fattar ärligt talat inte varifrån uttrycket "ensam är stark" kommer ifrån?! Det stämmer i alla fall inte för mig.
Ha en härlig fredag! Detta är min lediga dag, så nu ska jag skriva klart uppsatsen!
Ps! Extra kramar till Katten Puts! Ds.