Publicerad 2012-03-30 23:04:36 i Allmänt,
Utanför sovrummet sitter den inneboende med sina ynglingar till vänner och skrålar med öl och irländsk folkmusik. Samtalsämnena vandrar från plugg, head-bangande brudar, Eric Claptons döda son till skvaller, politik och gammal punkmusik. Själv har jag stängt in
mig i sovrummet, med Ane Brun i hörlurarna och ord som omringat mig.
Alla dessa ord. Ord som möts, ord som länkas samman eller smälter
ihop till en enhet. Och så ord som krockar. Det finns så mycket
ord överallt som det inte går att värja sig emot. De tar sig in
genom kroppens alla skrymslen. Letar sig in genom
hörselgångens spiraler, vidare genom hammare
och stigbygel och vidare in i hjärnans
komplicerade system. Där samlas
de, alla intryck, åsikter och
tankar och slutligen får
de sin alldeles egna
plats.
Men trots
att jag läst grammatik
och studerat det svenska
språket på universitetsnivå,
så kan det vara svårt att placera
in orden i rätt fack. Ibland önskar jag
att mina egna ord kunde utmärka sig mer,
synas mer, skrika högre och överrösta allt brus.
Att de kunde slita loss deord som lägger sig som kniven
mot strupen och kräver orimliga svar, dra svärd mot brusorden
som försöker ta över mina egna ord. Brotta ner dem, krossa dem och
röja vägen som leder till min tron. Med pelare gjorda av mina egna ord. Av mitt eget kött och blod. Dit vill jag, men här står jag. Det är inte så lätt att höra sina egna ord i bruset av andras.
Publicerad 2012-03-29 00:21:29 i Allmänt,
Den här veckan ha hittills bestått av hundra nya ansikten, tusen kilo sömnbrist, mängder av matnyttig fakta om skola, ungdomsläget och droger, alldeles för många bollar i luften och två förflyttade krukväxter. Imorgon är det bara en dag tills det är helg och då har jag en hemtenta att göra klart. Vilan eller energin, kom och rädda mig!
Publicerad 2012-03-22 11:48:29 i Allmänt,
Just nu sitter mina klasskompisar i något avdankat, sunkigt klassrum här på universitetet och lyssnar på en säkerligen inte alltför upphetsande föreläsning om uppsatsskrivning. Själv sitter jag i datasalen och bloggar. Ibland måste man prioritera sig själv (även om det inte alltid är så lätt)! Att prioritera sig själv handlar för mig om att sätta gränser och att stanna upp när vägen börjar luta för mycket åt höger eller vänster eller rakt ner. Att hitta avtagsvägar där man kan bromsa, när livet känns som ett ekorrhjul av måsten, borden och krav. Avtagsvägar där det finns tid till att ta av sig barfota och känna gruset under fötterna, se ut över den norrländska skogen och känna doften av barr. Avtagsvägar som bara är till för mig och där det finns tid till eftertänksamhet, kreativitet och att ladda batterierna igen. Där det finns rum för att sjunga, måla, skriva, yoga eller annat som är balsam för själen. För mig har det tagit tid att hitta dessa undanskymda smultronställen - både nya och gamla- och jag kan inte påstå att jag har funnit den magiska balansen ännu, men jag är i alla fall på väg åt rätt håll. Det är huvudsaken!
Ha en bra dag!/Lorten
Publicerad 2012-03-20 13:28:09 i Allmänt,
Jag längtar så tills sommarlugnet tar över den här hektiska vårterminen. Längtar tills jag har satt den sista punkten och lämnat in det sista arbetet. Då ska jag sänka mina axlar, andas ut och njuta igen. Av ljumna vindar och havsluft. Sköna sovmorgnar med långa frukostar utomhus. Sena kvällar på väg hem i sällskap med sommarnatten som aldrig lägger sig. Känna doften av varm asfalt och av alla knoppar som äntligen brustit.
Vakna av fågelkvittret utanför. Ligga nerbäddad i soffan med en bra bok och lyssna på regnet som faller. Plocka färska jordgubbar och rabarber från mammas och pappas trädgårdsland. Sola på altanen och lyssa på Sommar i P1. Känna sanden mellan tårna och det alldeles för kalla badvattnet mot huden. Ta cykeln istället för bilen och krocka med flugor som inte ser sig för. Sitta på en uteservering med ett glas rosé i handen. Strosa omkring i stan i kjol och sandeler. Äta mjukglass som smälter ikapp med solens strålar.
Vila. Som jag ska vila när detta är över. Åh, att jag ska.
Publicerad 2012-03-19 21:13:16 i Allmänt,
Usch. Jag blev just illa till mods.
Klickade mig in på AMS byrokratiska sida och såg att det finns en del jobb att söka. I Kalix, Västerås, Ale och Stockholm. Men dit vill ju inte jag!? Jag vill ju vara omringad av min trygga stab, som kan skydda mig mot spetsiga kommentarer, mörka nätter och deppiga dagar. Och vilka ska jag annars skratta med, dricka kaffe och prata hemlisar med och bara helt kravlöst hänga med? Det är ju ni som gör mig hel. Det går inte annars.
Spännande Kalix... Någon som har lust att komma och hälsa på? Inte det? Publicerad 2012-03-18 15:11:57 i Allmänt,
Det ligger kläder över hela lägenheten. Sockar och linnen ligger slänga över golvet, tröjor och jeans har bildat små berg på stolar och på sängen. I kylen vilar förra och förrförra veckans mat, som nu har fått fötter och fiser illa, så fort kylskåpsdörren öppnas. Blommorna är ledsna och har sällan någon att prata med. Min lägenhet är så ensam nu för tiden. För jag är ju inte där lika ofta och det märks. Jag numer tre hem som jag parerar mellan: mitt, hans och bilen (som fungerar som något slags övergångshem). Mina träningsskor och min västa ligger i bilen, min deo och annat nödvändigt finns hos honom och så har jag resten av mitt bohag i lägenheten. Så ser mitt liv ut just nu; lite här och där och mittemellan nu och framtid.
Publicerad 2012-03-15 10:11:43 i Allmänt,
Denna morgon som började så bra... Oproblematiskt; jag gick upp när klockan ringde, gjorde min sedvanliga frukost och åt den med god aptit. Klädde på mig, borstade tänderna och... gick in på min föbjudna blogg, den kravmärkta bloggen, fastän jag lovat mig själv att inte göra det. Så fort jag öppnade sidan så kom den allergiska reaktionen, som ett brev på posten. Bröstet drog ihop sig och andningen blev tyngre. Kroppen spände varenda muskel och mitt huvud blev plötsligt grötigt och snurrigt. Med dagens avancerade teknik kan man tydligen bli allergisk utan att komma i kontakt med tinget IRL.
Den här förbannade Carpe Diem-bloggen gör att kraven hopar sig och tynger mina axlar ner till knäna. Jag som trodde att jag hade det bra, men när jag ser inläggen, indränkta av superlativ och skimrande bilder med leende människor och natursköna vyer, så inser jag ju att jag inte alls har det bra. För då skulle väl jag också tycka att allting är så himla fantastiskt - det gör jag inte, längta hit och dit - det gör jag ibland, bli peppad på livet av den gråaste måndagshimlen - det blir jag knappast, fota alla gyllene ögonblick och uttrycka min livsglädje genom att lägga upp alla perfect moments på bloggen - skulle aldrig falla mig in och jag har dessutom ingen svindyr systemkamera, ha trännigsvärk i smilbanden för att jag ler från morgon till kväll - ja, till och med när jag bajsar - det gör jag inte heller.
Den här kravbloggen hånar mig rakt upp i ansiktet gör mig fan lika upprörd som rasism och världens alla orättvisor. Och ändå går jag in och tittar. Inte ens självbevarelsedrift eller självdisciplin har jag. Illa.
Nu ska jag plugga, Carpe Diem alla mina tre läsare! /Lorten
Publicerad 2012-03-14 23:09:13 i Allmänt,
Med nyborstade, vassa gaddar ligger jag nu nerbäddad i sängen. Med krokodilskinn som täcke. Fröken Ur är inte ens 22.30. Och här ligger jag, med mina gaddar och mitt krokodilskinn och funderar på vem jag ska sätta tänderna i. Jag skriver lite grann i smyg, med försiktiga tryck på tangenterna. I djungeln ekar nämligen till och med ljudet av ett löv som träffar marken, så det är lätt att bli avslöjad. Han som sitter och pluggar i vardagsrummet har inte en aning om att jag har en superhemlig blogg där jag skriver superhemliga och viktiga saker. För säkerhets skull har jag öppnat en till internetflik som jag snabbt kan klicka på om han, min fiende, närmar sig mitt revir. Så här ligger jag nu med mina sylvassa, nyborstade gaddar och smygskriver och smyger omkring i vassen och väntar på att han ska komma hit någon gång.
Jag, en helt vanlig onsdagskväll.
Publicerad 2012-03-13 14:19:07 i Allmänt,
Måndag. Sol, vårvindar och asfalt under mina fötter. Sömntutor i ögonen och stressknip i magen. En examen som närmar sig med allt vad det innebär. Helst jobb. Tänker på allt jag ska hinna göra innan jag äntligen kan stoltsera med mitt examensbevis. Ovissheten över vart jag kommer bo, vart jag kommer jobba, vad jag själv vill. Stora beslut eller bara så stora som man själv gör dem till. Med andra ord gigantiska.
Helst skulle jag vilja kunna se livet som en stor, böljande våg som jag surfar på. Svepas med, känna ruset. Känna livet. Ramla, resa mig igen och blicka framåt. Kanske skulle det gå om jag lär mig konsten att misslyckas? Då skulle jag kanske våga släppa det krampaktiga taget om kontrollen och bara låta sig svepas med på det oändliga blå. Skönt.
Publicerad 2012-03-11 21:34:57 i Allmänt,
En liten burk creme fraiche
1-2 vitlösklyftor
Ett paket fetaost
Salt
Hacka fetaosten så att den blir till små "smulor".
Blanda ner osten i creme fraichen och pressa ner en vitlöksklyfta.
Blanda och tillsätt lite salt. Låt såsen stå i kylen en stund. Smaka
av och tillsät eventuellt lite mer vitlök och salt! NJUT.
Lycka till!
Publicerad 2012-03-11 21:27:09 i Allmänt,
Det är altså jag som är Lortmaja! En lite lätt livskrisande student som har fullt upp med att få någon ordning på all oreda. Det går sådär. Ibland bra, ibland jävligt dåligt. I skrivande stund sitter jag i fotöljen hos min vän K. Hon målar i presens och jag gjorde det för en stund sedan. Preteritum. Hon säger att hon tycker att det känns som lördag idag. Jag tycker snarare att det känns som en dag när livet står stilla i väntan på något, som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Och då reagerar alltid min stressnerv med att rusa omkring i kroppen som ett forcerat bi, eller som en förvirrad blomfluga om man så vill. Men imorgon är det måndag och då ska jag styra upp, styra om styra framåt igen. Framåt är ju den enda vägen att gå!
Trevlig kväll!
ps! Den här bilden är tillägnad hon som lurade mig att hon hade mansbesök ikväll. Ds
Publicerad 2012-03-09 11:53:55 i Allmänt,
Äntligen skriver jag igen! Jag har tänkt ersätta mitt slösurfande på Facebook med att skriva istället. Förhoppningsvis är det mer konstruktivt och mer givande för mig själv. Att sitta och störa sig på statusuppdateringar och avundas andras "lyckade" och "framgångsrika" liv har ju nu visat sig vara negativt för självkänslan. Läs hela srtikeln på: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14472115.ab
”Jämför man sig mer med andra mår
man sämre och känner sig mindre lycklig”,
säger Leif Denti.
Trevlig fredag! /Lorten
Publicerad 2012-03-09 11:32:48 i Allmänt,
