lortmaja

Denna morgon som började så bra... Oproblematiskt; jag gick upp när klockan ringde, gjorde min sedvanliga frukost och åt den med god aptit. Klädde på mig, borstade tänderna och... gick in på min föbjudna blogg, den kravmärkta bloggen, fastän jag lovat mig själv att inte göra det. Så fort jag  öppnade sidan så kom den allergiska reaktionen, som ett brev på posten. Bröstet drog ihop sig och andningen blev tyngre. Kroppen spände varenda muskel och mitt huvud blev plötsligt grötigt och snurrigt. Med dagens avancerade teknik kan man tydligen bli allergisk utan att komma i kontakt med tinget IRL.

Den här förbannade Carpe Diem-bloggen gör att kraven hopar sig och tynger mina axlar ner till knäna. Jag som trodde att jag hade det bra, men när jag ser inläggen, indränkta av superlativ och skimrande bilder med leende människor och natursköna vyer, så inser jag ju att jag inte alls har det bra. För då skulle väl jag också tycka att allting är så himla fantastiskt - det gör jag inte, längta hit och dit - det gör jag ibland, bli peppad på livet av den gråaste måndagshimlen - det blir jag knappast, fota alla gyllene ögonblick och uttrycka min livsglädje genom att lägga upp alla perfect moments på bloggen - skulle aldrig falla mig in och jag har dessutom ingen svindyr systemkamera, ha trännigsvärk i smilbanden för att jag ler från morgon till kväll -  ja, till och med när jag bajsar - det gör jag inte heller. 

Den här kravbloggen hånar mig rakt upp i ansiktet gör mig fan lika upprörd som rasism och världens alla orättvisor. Och ändå går jag in och tittar. Inte ens självbevarelsedrift eller självdisciplin har jag. Illa.


Nu ska jag plugga, Carpe Diem alla mina tre läsare! /Lorten