lortmaja

Fler och fler kartonger är packade, resväskan inför Indonesien fylls på lite för var dag och imorgon ska jag även packa ner två års jobb i kartong. Även mentalt packas det ihop. Imorgon ska jag träffa min pratperson för att knyta ihop säcken. Och resefebern finns där som en skräckblandad förtjusning. Pirrig. Rädd. Nervös. Förväntansfull. Ängslig. Nyfiken. Lite så jag brukar känna när det är dags för något nytt och ovisst. Har hört att det är typiskt Vata-personer att känna så. Över lag känner Vata mycket och ofta. Jag är inte förvånad!