Grannjävel
Är det något som kan få min stress att gå från noll till hundra på fem sekunder, så är det min granne bredvid. Det är ingen underdrift längre när jag säger att jag hatar honom. Tror att han äger hela huset och tänker inte efter det minsta när det handlar om ljudnivå, fester och att dra hem tio kompisar en vardagskväll flera gånger i veckan. Och att röka på balkongen så att det drar över till oss - nemas problemas. Tycker han. Eller vänta, han tänker ju inte. En riktigt omogen snorunge är det på ungefär 20 bast. Som festar och lever loppan var och varannan helg. Absolut kan man ha fest ibland och så vidare, men man måste tänka sig för. Vara schysst mot grannar. Gärna förvarna eller knacka på och säga att han ska ha fest och att det bara är att knacka på om musiken är för hög. Då hade jag reagerat annorlunda och haft mer överseende. Men nu, när han inte verkar ägna sina grannar en enda omtanke, får jag heller inget tålamod. För några veckor sedan stank det bakfylla i trappuppgången och någon vecka innan det hade han fest två dagar i rad i sin lilla etta. Proppad med folk.. (Ja, jag vet. Jag är grinig. För att det har pågått ett år nu.) Bara för att han kan! Om jag gjorde så var och varannan helg- bara för att jag kunde, hur skulle han reagera då? Den tanken har han garanterat aldrig tänkt. Snorvalp. Hade jag bott kvar, hade jag satsat stenhårt och aktivt på att få honom vräkt. Tål inte att se honom längre. Åh!!
Mvh Less