lortmaja

Idag har jag ett mindre psykbryt över att bo hemma. Den frihet jag är van att ha, har nu reducerats kraftigt. Det går inte bara att slänga sig i soffan efter jobbet för då är man automatiskt tillgänglig för diverse hjälpsysslor. Det går inte slappna av genom att stänga in mig på rummet med dator noch en bra film, för jag inte har någon dator. Jag kan inte äta en lugn frukost ifred och börja dagen i min egen takt och på mitt eget sätt. Jag kan inte ställa ordning mina möblder, kläder och saker för var skulle de stå, ligga, vara? Dessa små saker skapar en jävla obalans. Jag blir tokig! Måste göra något åt saken.

 

Det här med hyreslägenheter verkar vara en sällsynt vara. Än har det i allafall inte dykt upp någon. Tittar på bostadsrätter som är alldeles för dyra och de lyor som har en rimlig kostnad har dålig planlösing eller ligger i områden som jag inte vill bo i.  Suck. Kanske får jag sänka mina krav på hur jag ska bo, men om jag ska köpa något så måste det ju ändå kännas bra. Och om jag ska släpa alla mina möbler och saker in i en lägenhet vill jag känna att jag kommer kunna trivas och bo där ett bra tag, tills love förhoppningsvis flyttar ner.

 

Gode Gud,  hjälp mig att hitta min egen plats här i stan!

 

Kanske finns det någon etta med rilmigt pris som ser ut såhär? Inte? Nähä.