lortmaja

Nu ligger jag i sängen i den lägenhet som varit mitt hem under en väldigt fin tid. Det känns så konstigt att mina saker inte bor här längre. Lite tomt är det, som om något fattas. Som att jag tagit mitt liv härifrån, fastän det inte är så. Kan inte låta bli att bli lite sentimental. Tänker på allt som hade kunnat vara nu, om jag hade fått jobb här. Då hade jag pysslat och donat här hemma, bakat lite emellanåt, tagit fram mina målargrejor eller spelat piano till hans gitarrspel när kreativiteten hade fallit på. Jag hade fortsatt det påbörjade inreningsprojekt i vår lägenhet, istället för i min blivande lägenhet (när den nu behagar dyka upp...). Efter jobbet hade jag kommit hem till vårt hem, ropat "hej!", lagt mig i hans trygga famn i vår fina, röda soffa. Pratat om hur dagen varit och bara fått komma ner i varv. VI hade fått äta frukost, lunch, middag och kvällsfika tillsammans. Bara vara, utan att säga ett ljud till varandra. Den där vardagliga närvaron, småpratatet och närheten, allt det saknar jag. Det gör lite ont i mig när jag tänker på allt som hade kunnat vara nu, om jag hade stannat här, där hjärtat och drömmarna är. Ikväll tvivlar jag på om jag gjorde rätt när jag bestämde mig för att flytta.