lortmaja

 

Bild från söder förställande vänner och helgfrukost, tjejsnack och vårväder. Just då visste jag inte att jag skulle få jobb där hemma. Att jag snart skulle ta språnget in i vuxenvärlden med åtta till femjobb, lägenhetsvisningar och flytt. Men snart är jag där, tre månader senare. Tänk så mycket som kan hända på så kort tid. Det märks att det närmar sig. Igår kom det ofrånkomliga vemodet. Vemodet att lämna kärlek och fina vänner här uppe. Det är ju tur att det inte är så himla långt att åka hit om hjärtat blöder alldeles för mycket. Och min dörr (var den nu kommer vara) står alltid öppen för er att komma till mig! Dessutom kommer jag ju att vara här uppe lite nu och då, som rur är. Såklart ser jag också fram emot att få vara nära familj och underbara barndomsvänner igen, men just idag är det vemodets dag. Torsdag.