lortmaja

Det går så snabbt nu allting, så jag hinner inte känna efter. Kanske är det lika bra, för då skulle väl vemodigheten gripa tag i mig. Tre dagar kvar. Två uppsatser och två opponeringar att fullborda. En resväska att packa. Sedan åker vi hem till mor och far och till släkt och till vänner och bort från studentliv och från universitetet och från föreläsningar och från hemtentor och från universitetsbiblioteket. Jag kan inte förstå något av det. Det kommer nog efteråt. Kanske i Grekland, kanske under sommaren eller när jag väl börjar jobba, var det nu blir.

Kompassen lutar svagt söderut men saker kan förändras. I så fall måste det ske nu, denna vecka - inom två eller tre dagar. Annars får jag ta det jobb som inte blivit uteslutet. I dagsläget finns bara ett konkret alternativ, eftersom jag valt bort det andra. Hade varit så skönt att vara två i den här processen och kunnat glädjas lite åt allt. Men just nu står jag ensam i det här. Det är mitt val och min framtid och allt är i mina egna händer. Kan ju tyckas skönt eftersom jag gillar viss kontroll, men det är fasen jobbigt också, eftersom det skapar en ohygglig beslutsångest. Men det blir säkert bra när beslut är tagna och solens strålar kan lugna mitt arma hjärta.