lortmaja

Det är intressant att se hur mitt bloggskrivande har ändrat karaktär med tiden. För två år sedan handlade mycket av mina inlägg om deppighet, grubblerier och och allmän förvirring över livet och meningen med det. Bakom de eftertänksamma inläggen fanns en livskrisande och skakig själ som kämpade för att inte drunkna i alla djupa tankar och stora frågor. Jag kan sakna de där eftertänksamma inläggen jag skrev då, där varje ord lyckades lugna alla de tankar, känslor och funderingar jag bar omkring på och där varje mening lärde mig något nytt. Både om mig själv och om min omvärld. Även om jag fortfarande kan grubbla över livets mysterier, så är tankarna inte lika intensiva som de en gång var. De har liksom landat lite. Funnit sin plats. Jag har inte samma behov av att bena ut varenda liten del av mig själv som jag en gång hade. Så just nu känns den här bloggen väldigt alldaglig och mellanmjölk. Och det får den helt enkelt vara, tills livets våg tar mig vidare till någonting annat!

 

Sov gott!