En slank hon hit och en slank hon dit
... och en slank hon ner i diket. Nästan i alla fall. Det har varit två hektiska dagar. Packat ihop lägenheten, åkt 30 mil för två jobbintervjuer, bott i det urväxta flickrummet en dag för mycket, speed datat några vänner, åkt 30 mil tillbaka igen för att äta, pusta ut och sedan åka iväg till jobbet. Nu orkar jag inte säga ett enda ord mer ikväll. Jag vill bara lyssna på tystnaden och eventuellt sjunka in i något bra TV-program på svt play. Den typen av aktivitet är extra viktig för mig nu när det händer och sker mycket rung omkring mig. Det blir som ett rum där jag kan återhämta mig och få energi igen. Just ikväll känns det fantastiskt skönt att titta på schemat och inse att det inte är allt för många avsatta tider på universitetet. Fria dagar med egen planering och tid till att landa även mentalt och inte bara kroppsligt - tack gode Gud för det!