lortmaja

Sitter och läser på om det krisande landet vi snart ska åka till - Grekland. Naturligtvis skenar min fantasi iväg som en komet. Jag lever mig in i varje tänkbart scenario och orosmoment, ända ut i fingertopparna. Plötsligt befinner jag mig inte längre innanför universitetets väggar. Fantasin har tagit mig till ett politiskt upplopp, i ett förrädiskt soligt Athen. Jag hör upprörda röster, känner en doft av varma pannor och salta svettpärlor, ser knytnävar som viner förbi bara några centimeter från mig. Hjärtslagen ökar i takt med knytnävslagen, medan den förstelnade rädslan sprider sig som en löpeld från magen och ut i kroppen. Med bultande hjärta ringer jag polisen som kommer till platsen. Förklarar med gråten i halsen och på knagglig engelska vad som hänt. De ögon jag möter ser på mig med iskall blick. Brist på empati och medmänsklighet. Ett skakande huvud och ett ryckande på axlarna. Sedan lämnas vi kvar där på gatan, hand i hand med varandra och hand i hand med ensamheten och utsattheten som ligger i luften. På ambassaden kan de inte göra annat än att be till gudarna och vänta på att landets läge ska förändras. Flygtrafiken är inställd sedan flera veckor tillbaka och landet är lamslaget.

Gator och torg ekar tomma, men bakom ständga dörrar pyr frustrationen hos befolkningen. Hetska demonstrationer poppar upp här och där. I brist på att inte veta vart de ska göra av ilskan tar de ut den på varandra. Det är ju bättre än ingenting. Någonstans måste den ju få ta vägen. Det är folkets krig mot polisen och det är folkets krig mot parlamentet. I parlamentet är konflikten ett faktum. Ny Demokrati mot det radikala vänsterpartiet. Två ideologiska motpoler som motvilligt och halvhjärtat försöker finna en gemensam lösning. Irriterade förhandlingar som går på rundgång mellan väggarna i den kvava salen. Politiker som sliter sitt hår och lider av sömnlösa nätter. Huvudvärken spänner åt allt mer runt tinnigarna allt eftersom trycket från EU och folket ökar för var dag som går. En hel nation och en hel union står utanför och håller andan, i väntan på om landet ska falla i bitar eller resa sig ur ruinen av grekisk kollaps.  

**********