lortmaja

Just nu är det lite stressigt lif här. Mycket att göra på jobbet, samtidigt som lägenheten är under make over om kvällarna. Dock är det inte jag som står för den, jag tycker mer att det är stressande att inte få tystnad och tid till att varva ner. Grannarna renoverar ju också, så det är lite jobbigt för min ömtåliga själ. Var på yoga ikväll för att få lite andrum och avspänning. Träning och yoga är en av mina bästa mediciner mot stress. Kan varmt rekommendera det.

 

Hemma i lägenheten sa jag till mamma att yoga ju måste vara en av de bästa medicinerna för oroliga själar. Pappa tittade frågande på mig och undrade om jag var en "sån". Då tittade mamma på mig, log sitt varmaste mammaleende och sa att jag är en konstnärssjäl. Jag vet inte om det var sättet hon sa det på, eller om det var ordet i sig, men det lät så vackert: Konstnärssjäl. Och ordet i sig känns ju mycket mer positivt laddat, än neggo-ordet "orolig", som gör att man kan känna sig jävligt komplicerad och omständig. En konstnärssjäl kan jag utan problem identifiera mig med, utan att ha någon djupare kunskap om vad det innebär. Så, från och med nu får ni väldigt gärna kalla mig för en konstnärssjäl!