Grannar..
Under veckan som har gått har jag upptäckt att det är ganska lyhört här i väggarna, vilket jag är extremt allergisk mot, efter att ha växt upp i ett hus med tunna väggar. Eftersom jag bor på hörnet så tänkte jag att det där med grannljud inte skulle vara något problem. Men jag missbedömde situationen. De senaste dagarna har jag fått alldeles för mycket insyn i grannarnas liv. Det har gått så långt att jag har lagt mig senare och senare för varje kväll som gått, för att inte störas av deras eventuella kvällsaktiviteter, småprat eller fixande. Minst en av kvällarna tycker jag mig ha hört högst misstänksamma läten från våningen ovanför och sedan den kvällen inbillar jag mig att jag hör konstiga ljud från att jag lägger mig i sängen och tills att jag somnar. Jag har nu lokaliserat att deras sovrum ligger ovanför mitt sovrum, så det är väl inte otroligt att mina antaganden stämmer Trevligt.
De är säkert lyckligt ovetandes om att de frikostigt delar med sig av sitt privatliv till mig. Så när jag kl:00.20 hade mitt sedvanliga kvällssamtal med min vän i viken, kom jag på den briljanta idén att demonstrera för mina grannar att väggarna faktiskt inte är hundra procent ljudisolerade. Jag tog därför i ända från magstödet och för full hals, som om jag konverserade med någon som stod på andra sidan vägen och som om jag var tvungen att överrösta trafiken. Naturligtvis förberedde jag honom på min tillfälliga ljudvolym. Här nedan följer ett utdrag från telefonsamtalet:
(...)
Jag: JAA, DET GÖÖR VI!! SOOV SÅ GOTT!!!
Han: Godnatt, grabbarna hälsar.
Jag: HÄLSA TILLBAKA TILL DEM! HA SÅ KUL!!
Han: Ja, du med. Sov gott.
Jag: OK, GODNATT ÄLSKLING! PUSS PUSS!!!
Hoppas, hoppas, hoppas att de vaknade, så att de förstår.