lortmaja

Oj! Så var sista kvällen i flickrummet plötsligt här. Imorgonkväll går flyttlasset över bron och in till stan. Har så mycket jobbtankeverksamhet just nu, så jag har inte hunnit tänka så mycket på flytten den här veckan. Jag har just landat på den första börja-jobba-platån och nu när allt det praktiska fungerar någorlunda väl, så får jag tid att reflektera över själva undervisningen. Det är många personer att ta hänsyn till i klassrummet och alla har de sina olika behov och förutsättningar som ska tillgodoses. 

 

Det är ingen enkel ekvation att lösa, särskilt med tanke på att vår största samarbetspartner ser elevernas arbete i skolan som ett halvtidsjobb och skickar iväg dem på diverse praktikplatser, lotsar, instegsjobb och  utbildningar efter skoltid.

- Som om det inte är nog att lära sig ett helt språk? 

- Som om studier inte kräver eget arbete efter skoltid?

- Som om eleverna kan matas med stora skedar med kunskap och när de sedan går från klassrummet så har kunskapen automatiskt processats i magen och implementerats hjärnan?

 

Nej, kunskap funkar inte så. Det tar tid. Och det kräver fokus, tid och hårt arbete. Men det verkar inte vår samarbetspartner ha i åtanke.Varför inte bara ge eleverna rättvisa förutsättningar att fokusera på en sak i taget? På så sätt kan eleverna få en rättvis chans att bli klara med studierna på vår skola i rimlig tid och också få med sig en språklig grund att stå på, som i sin tur kan ge dessa människor bättre förutsättningar för att komma ut i arbetslivet eller studera vidare. Tyvärr tycks våra samarbetspartners inte tänka. Inte heller inom politiken verkar man resonera på det sättet, för då skulle den här verksamheten knappast se ut såhär, där kvantitet istället för kvalitet tycks utgöra en viktig grundsten. Och där elever bollas mellan olika aktörer och tenderar att falla mellan stolarna.

 

Frustration.