lortmaja

Nu har jag skrivit under och jag får flytta in redan nästa fredag. Overklighetskänsla nummer ett. Imorgon ska jag prata med min pratperson också. Blir bra re. Har inte pratat med henne sedan maj eller om det var början av juni. Det blir skönt att sammanfatta lite, så att jag hinner ikapp tiden. Tid och frihet är det enda vi har, varför känns det ibland som att det är det enda vi inte har? Är inte det konstigt? Vi har (förhoppningsvis) ett helt liv med tusentals timmar och minuter, ändå kan det kännas som att vi ständigt ligger efter. Och vår frihet kan ingen egentligen ta ifrån oss, men ändå känner vi oss inte alltid fria, trots att vi är vuxna, självständiga och (relativt) ekonomiskt oberoende av andra. Kanske kommer jag känna mig lite friare när jag får en egen lya. Lite mer som vuxen istället för tonåring. Det är dessutom högt i tak i lägenheten, och det brukar ju vara bra för tankarna! Nu ska jag joppa!