lortmaja

Idag vaknade jag upp till en dålig dag i ett stökigt och halvfärdigt hem. En deppig dag med mulet väder och mulet sinne. Allting kändes meningslöst och ensamt och tyst. Det kändes som att den här känslan som besökt mig de senaste veckorna, aldrig skulle ge sig av. Men nu känns det som att det värsta börjar tyna bort. Tack vare alla fina människor jag har runt omkring mig och som finns där med sina goda hjärtan. Små ting som idag var helt avgörande för mig. Ett lyssnande öra som kunde torka mina tårar och sudda bort en del av deppen i mig, trots att han var 30 mil bort. Vilken tur jag har, som har honom - idag och alla andra dagar. Och vilken tur att jag har en mamma som kom och hjälpte mig med både viktiga ärenden, gardinval och erbjöd sig att sy min köksgardin, så att jag får den som jag vill. Och att hon kom med kloka ord, idag när jag verkligen behövde dem. Och idag är jag extra tacksam att en av mina bästa vänner S, bor inom gångavstånd, där jag fick slänga mig i soffan, prata om ditt och datt, skingra tankarna och läsa en skvallertidning. Bara få vara, i sällskap av en riktig vän. Och just idag uppskattade jag verkligen att min generösa kollega bor granne med mig och bjöd på både semlor och middag. Och så fick jag ett fint sms av Katten idag, som värmde min frusna själ. Tack för att ni finns och märks!