Kollektiv
Sitter och lyssnar på den nya jämställdhetsministern på P3 och även om jag inte håller med om hennes politiska färg, så gör hon ett väldigt sympatiskt intryck. Jag gillar henne! Hon uttrycker vettiga åsikter om jämställdhetsfrågorna. Sedan bor hon i kollektiv. Det vill jag också göra! Om det är ljudisolerade väggar mellan rummen. Men tänk så härligt och kul! Eller att bo på en stor gård med flera hus, så att det blir ett slags kollektiv, men ändå har alla sitt eget hus.
Varför ska vi egentligen bo så ensamt och isolerat från varandra? Fast egentligen bor jag ju vägg i vägg med säkert tio andra personer, men vi pratar ju inte med varandra, förutom en artig hälsning. Och grannen ovanför som kom ner och lånade kaffefilter en gång. I övritgt ser vi knappt till varandra. Det är ju helt sjukt. Är det verkligen tänkt att jag ska leva så? Eller finns det bättre alternativ?