lortmaja

Det svåra när man precis börjat jobba, är att veta hur man vill ha det. Och när man väl vet hur man vill ha det, så måste arbetet på olika sätt följa de där visionerna och målen, som man har. Annars blir det tvetydigt - både för mig själv och andra. Det blir inte heller trovärdigt. Jag har faktiskt tvekat en del de här veckorna efter jul, när det nya, snabbare tempot infördes. Är det verkligen rimligt att begära det här av eleverna? Kan jag leva upp till kraven och målen, och guida eleverna ända in i mål? Är det här de bästa metoderna? Det bästa innehållet? Borde vi inte arbeta lite mer si eller så? Samtidigt måste jag ju tro på det jag gör och tro att vi kommer att ro iland det här skeppet, för jag är ju ledaren. Den som ska peppa, utstråla trygghet och hopp, ta obekväma beslut, stå stark när det blåser. Lite som en lagkapten i fotboll. Förmodligen är jag osäker för att jag aldrig tidigare i mitt liv har gjort det här. Jag har inte fått följa elever från början till slut. Jag har inte sett hela vägen där nötandet, kämpandet och de små stegen så småningom har gett resultat. Nu får jag det och det ska banne mig gå vägen, måste bara hitta en väg dit. Ps! Det är ju tur att den här bloggen är så okänd, annars hade jag aldrig kunnat blotta mig såhär (även om det är mänskligt att tvivla ibland). Ds. Jobb, jobbigt, jobbigast!