Hur ska det gå?
Det tar tid för saker och ting att landa i själen. Nu börjar jag inse att J - min kollega, träningskompis granne och vän faktiskt flyttar efter sommaren. Hur ska det gå? Vi som brukar göra sällskap hem från jobbet och reflektera över jobbet, lektioner och kluriga situationer. Vi som brukar träna ihop minst en dag i veckan. Hon som bjuder över mig på middag, så att jag får i mig vällagad mat och inte bara uppvärmt eller gröt på kvällarna. Hon som alltid har ett lyssnande öra, som känns så trygg, som kommer med kloka ord och som har ett varmt hjärta. Vi ses minst en dag i veckan och bara gör sällskap, ibland barar en stund och ibland blir det längre. Antingen kommer hon över till mig eller så tar jag på mig skorna och går över gatan och ringer på hennes dörr. Nu börjar jag förstå att det kommer bli tomt utan henne. Jag vill inte tänka på det nu, för vi har ju flera månader kvar här tills flyttlasset går. Men det kommer bli tomt. .Det är ett som är säkert. Usch.