lortmaja

 

Om vi bara visste lite mer om de personer som kommer till Sverige. Det är ju en salig blandning av människor - allt från kärleksinvandrare, arbetsinvandrare till flyktingar. Och det är just människorna som flytt som jag tänker på. Och önskar att vi visste lite mer om. 

 

Om vi bara visste vilka historier de bär med sig. Människor som fängslats, torterats, flytt för sina liv, sett sina familjemedlemmar dö framför dem eller slitas ifrån dem. Tårar över att inte har träffat sina barn på flera år. Oron över sjuka barn, som befinner sig långt, långt härifrån. Ovissheten - lever någon i min familj? Var är de? Mår de bra? Kommer jag någonsin få se dem igen? 

 

Och om vi bara visste hur ofattbart starka dessa människor är, som orkar stå upp och fortsätta, när att de ofrivilligt lämnat de som var livet - familj, släkt, vänner, jobb, drömmar och en plats där de "var någon". För att komma hit, till ett land i frihet, men också till ett land i ensamhet och där ingen vet vem de är. Där de inte längre är någon. Där de måste börja om från början, hitta motivation, ro och en tro på att de kommer fixa det mastodonta arbete som behöver göras, för att kunna leva, jobba och verka i det svenska samhället.

 

Tänk om vi bara kunde förstå en bråkdel av vad dessa personer har varit med om och går igenom. Då kanske vi alla skulle sträcka ut en hjälpande hand.