lortmaja

 

Funderar på att bli med tavellist, i plural. Lyssnar på Från finansvalp till thailändsk skokgsmunk" och tänker på vilket annorlunda liv han levt. 17 år i stillhet och med sina egna tankar. Strävan mot accepterandet av sig själv och tanken "jag kan ha fel, jag kan ha fel, jag kan ha fel". Den fastnade jag för, för den var lite befriande för mig, som har en inneboende dramatiker i mig, som regisserar stora tradgedier och lidanden. Bara i fantasin såklart, men ibland lurar de mig. Jag har så bra skådespelare, så scenerna känns verkligen äkta och autentiska. Så trovärdigt att det känns fullt rimligt att det kommer inträffa. Men nästa gång jag lever mig in i något av mina storslagna draman, ska jag tänka just så - jag kan ha fel, jag kan ha fel, jag kan ha fel.

 

...Kanske borde jag ha satsat på teater istället för läraryrket? Då hae jag fått leva ut hela mitt känsloregister. Tänk, vad härligt!