Grodor som hoppar
Ibland säger vi ogenomtänkta saker. Meningen kan låta klumpigare och fyrkantigare än vad den egentligen är menad att vara. Det kan låta så svart eller vitt, men så ter sig ju sällan verkligheten. Det finns alltid så mycket mer där. Det kan vara omständigheter, ens egna okunskap eller några upplevda erfarenheter som gör att man generaliserar dessa tre erfarenheter till att gälla allt eller alla. Det är nog mänskligt att göra så, eftersom människan ju har ett behov av att placera saker och människor i fack, för att kunna förhålla sig till omgivningen.
Jag själv är inget undantag. Det hoppar grodor ur munnen då och då. Och då blir jag faktiskt tacksam när någon ber mig att stanna upp och frågar vad jag egentligen menar, så att den där fyrkantiga meningen kan fyllas mer lite fler nyanser. För så blir det nästan alltid när man tvingas tänka efter lite till eller när man tvingas se på något ur ett annat perspektiv. Men det finns också gånger när man blir tyst, för att man inte hittar något att tillägga. Det kan vara så att man behöver fundera ett varv till, där det nya perspektivet ställs emot det gamla, innan man har bestämt sig för vad man tycker. Det kan kännas frustrerande att inte ha något "svar på tal" och då är det lätt hänt att den egna stoltheten får sig en törn, för man vill så gärna kunna försvara sin åsikt.
Men kanske är det så att åsikten inte alls behöver försvaras. Det kanske faktiskt var en ogenomtänkt åsikt, eller så hittar man fler argument som stärker åsikten. Det viktiga är nog att påminna sig själv om att det inte handlar om att vinna en argumentation eller att försvara sin stolthet. Utan att det faktiskt är helt OKEJ att ändra sig. När våra egna tankar och föreställningar stöter på motstånd, utmanas och ibland tvingas omvärderas - då växer vi som människor och vår världsbild vidgas lite till!