lortmaja

Är det inte konstigt? Medan min manliga kollega säger att "jag är såhär, det här är min stil", så vrider och vänder jag ut och in på mig själv för att få med alla elever på tåget. Jag vill också kunna vara lugn i att "jag är såhär och jag kör på min grej. Passar inte det så...". Hur blir man så? Eller... är det så dumt att vara så som jag är? Lika mycket som det är ok att han kör sitt race, lika ok borde det vara att jag kör mitt race. Eller? Är verkligen det ena bättre än det andra? Eller är det bara olika sätt att tänka? Eller är problemet bara att jag jämför mig med någon som tänker helt annorlunda?

 

Trevlig fredag förresten!