lortmaja

Äh, skriver lite igen. Kanske sporadiskt eller regelbundet. Men utan krav. Finns nog med krav på mig, från mig. Till mig själv, från mig själv - tack så mycket! Ett rött paket kommer lastat med krav. Ja, tack, säger jag och tar emot. För det är många gånger så mycket lättare att säga jag istället för nej. Ja, till Öppet hus-gruppen, ja till jobbkören, ja till att vara med i gruppen med externa aktörer, ja till hela världen, från mig. Varsågod. Ja till alla, eller nästan alla - kanske inte till mig själv. Det är ju så mycket lättare med ja, än med nej. Ett ja är ofta en VIP-biljett rakt in i den varma gemenskapen och omtycktheten med uppskattande leenden. 

 

Nej, känns... kallt, avståndstagande och inte så himla kul. Och kul vill man ju vara. En kul tjej liksom, som är engagerad. Grejen är bara att jag inte blir så jäkla kul och entusiastisk, när jag sagt ja till allt man kan säga ja till. Det är då, med hundra bollar i luften, för lite sömn, för mycket stress, för lite tid till allt, som jag blir rätt trist. Går omkring med mörka ringar under ögonen, spända axlar, tänker på jobb, pratar jobb, drömmer jobb. Inte så kul helt enkelt. Och nej, jag måste inte alltid vara en kul tjej, men jag vill i alla fall sova ordentligt om natten och drömma om någonting mer eggande än jobb.

 

Ska försöka vända på denna trend. Läskigt.