lortmaja

För varje våg som slår in mot stranden förändras och slipas stenarna mer och mer. Lite så är det med mig också. Säkert för dig med. Vi formas, stöts och blöts i varje möte med andra. Jag befinner mig någonstans mitt emellan vågen och strandkanten. På väg mot något. Det är läskigt och ibland vill jag bara klamra mig fast, men det finns ingenting förutom minnena och nuet som blir ett nytt nu varje gång vågen sköljer över sanden. Så jag försöker flyta med. Ibland graciöst och ibland krampaktigt. Men jag gör det i alla fall.