lortmaja

Idag var jag på VC för att förlänga min sjukskrivning. Hade inga större förväntningar, för sist jag träffade min läkare kändes det inte som att han tyckte att detta var något att oroa sig för. Nu var han sjukskriven, så jag fick träffa en annan läkare. Slog mig ner vid läkarens skrivbord och så fick jag berätta (med min svaga, lite skrovliga röst). Och ni vet den där känslan när man får berätta för ett par ögon och öron som lyssnar lugnt och inkännande. Ingen brådska eller tecken på otålighet. Utan en person som lyssnar tills man har pratat klart. Precis så var det. Hon lyssnade, tog mitt problem på allvar och skickade en remiss till en logoped. Det här bemötandet gjorde min dag!

 

Sedan funderar jag kring hösten också. Om jag ska plugga deltid, så har jag ju tänkt att jobba deltid. Men nu slog det mig - måste jag ens jobba? Kan jag inte bara jobba lite extra och ha den här hösten som en lång retreat efter några kämpiga år? En höst att landa i, en höst att ladda batterierna i. Tåls att tänkas på.