plats för drömmar
Man får så mycket tid att fundera, när man är tyst och hemma själv. Det är bra. Gräver fram lite drömmer och så. Jag har haft en del drömmar som kommit i kläm. Dels för att jag hade så långdragna problem med fötterna och sedan var det allt med 25-krisen och allt som kom med det. Men nu har jag ingenting att skylla på längre. För nu mår jag ändå bra (om man bortser från stämbanden). Det enda jag kan skylla på nu, är mig själv. Att jag inte gör allt det där, som mina drömmar kräver. För jag har insett att det krävs en hel del tid och arbete, för att uppnå det man vill.
Drömmar tar tid. Och då måste man ha tålamod. Och det behövs en plan, som följs, även de dagar när livet suger och man bara vill dra täcket över huvudet. Och då krävs målmedvetenhet. Och när saker inte blir som man tänkt sig, krävs kreativitet. Hur kan jag göra, så att jag ändå når fram till mitt mål? Och det krävs mycket mod, att ens våga yppa sin dröm för sig själv. Och för att sedan våga satsa på det man drömmer om, krävs en viss dos av självkänsla. En tro. På sig själv.
Men, alla har ju inte vuxit upp med den där fantastiska självkänslan. Tvivlet på sig själv har alltid funnits där och det skaver lite här och var. Och då kanske man inte kan börja med att resa jorden runt själv, få en chefspost eller springa ett Marathon. Så högt har jag satsat tidigare inom olika områden och det kanske fungerar för andra, men inte för mig. Glappet mellan tron på min egen förmåga och det jag förväntades prestera, blev stort som ett hajgap. Och då föll jag platt som en pannkaka, innan det ens hade börjat. Så har det blivit mer än twice.
När det är så, kanske man måste börja från början, vad än andra säger och hur högt och snabbt än andra klättrar. Små, små steg på stegen mot sina drömmar. Istället för att resa jorden runt själv, kanske man får börja med att resa till Stockholm själv eller ta en weekend till Barcelona. Allt handlar ju om var man står just nu. Och det är ju där man måste börja, hur töntigt och frustrerande det än kan kännas. Att nå sina drömmar är en resa i sig, fyllt av om och men, hinder, omvägar och framför allt en boxningsmatch i ringen med sig själv. Det är inte "det är väl bara att göra det!". Det är så mycket mer än så.
Kom bara på en rolig felsägning av T för ett tag sen...
Jag råkade rätta en felsägning (förlåt, förlåt, jag vet! yrkesskada) varpå T skulle kontra med något slagkraftigt men föll på mållinjen: Men bara för att du jobbar på afasi...!