lortmaja

Det är något visst med den här staden. Nyss gick det förbi en student trallandes på Bamses ledsång. Ibland när jag är på väg hem eller till universitetet möter jag sjungande cyklister eller forgängare som nynnar på någon låt. Folk sjunger mycket här uppe, även när de går för sig själva. Det är liksom inga konstigheter! 

 

Just nu sitter jag och skriver och inväntar en pluggkompis. Behöver det idag, pluggstöd, för nu går det segt. Det blir ju oftast lättare när man är två. Om man inte pratar för mycket, vilket är risken, eftersom det finns så mycket roligt och intressant att prata om. Vad vore studier utan pluggkompisar och prat om livet? Väldigt, väldigt tråkigt. Jag är osäker om jag hade fullföljt mina studier då. Den chansen är liten. 

 

Medan jag pratar med mina pluggvänner, inser jag så mycket om mig själv, andra och om livet. Det är nästan alltid saker som faller på plats då av någon anledning. Kanske är hjärnan extra öppen på universitetet? Och då passar den på att absobera all ny kunskap, oavsett om det handlar om kongruensböjning eller om livet. Det verkar onekligen så. Det är nog därför jag kan sakna studietiden så mycket,för den ger så mycket mer än ny kunskap inom ett yrke. Den har också gett mig nya vänner, insikter och massa roliga minnen! Jag är så tacksam att jag valde att plugga, trots att jag knappast visste vad det innebar. 

 

Nej, nu ska jag gå och värma matlådan i micron! 

 

Ha en fin måndag!