lortmaja

En del människor verkar så stabila, som en rät linje. Det verkar inte vara mycket som rubbar dem, åtminstone märks det inte. Min linje är mer upp och ner och fram och tillbaka och kors och tvärs, eftersom mina känslor känns så mycket. Och de påverkar mig mer än förnuftet, som står sig rätt slätt i förhållande till svallande känslor. Mina känslor gör sig så starkt påminda i kroppen, att de inte går att ta miste på. Är jag glad, så spricker jag nästan. Är jag ledsen eller deppig, värker det i hjärtat och är jag arg, så måste jag liksom få ut ilskan ur kroppen, innan den kan försvinna. (Dock skulle jag många gånger kunna undvika att bli arg, genom att vara mer tydlig och tala med personen som det berör. Det behöver jag träna mängder på.) En annan stark känsla i mig, är att jag lätt blir rörd. Det händer nog minst en gång i veckan att , att den känslan sköljer över mig. Jag får tårar i ögonen och hjärtat bubblar över, för att något är så fint eller medmänskligt. Senast hände det idag, när jag läste om en tjej som startat eget företag, som det nu går bra för. Då har jag svårt att hålla tillbaka. Tycker att det är så fint och starkt, att hon vågat satsa på sin dröm och att den nu har gått i uppfyllelse! Och igår blev jag rörd när Kalla tog silver. Jag undrar hur mitt känslospektra kommer att ta sig i uttryck, om jag skulle bli gravid någon dag. Blir nog en riktig berg - och dalbana!