Fosterfamilj?
Nu är jag hemma igen. Direkt från tågstationen gick jag till jobbet med en ryggsäck på ryggen och en på magen. Efter två veckors ledighet med omvänd dygnsrytm kändes som att vara bakis på jobbet. Hjärnverksamheten gick trögt, men på tisdag blir det full fart när eleverna kommer tillbaka igen! Väl på jobbet hade vi en diskussion - inget ovanligt - om barn i Sverige som får fosterföräldrar, på grund av att föräldrarna är missbrukare eller liknande. Diskussionen handlade om det är rätt eller fel att dessa föräldrar kan få tillbaka vårdnaden om sina barn senare i livet (när de har en mer stabil tillvaro). Jag tycker inte att det är givet. Barn är ingenting som föräldrar har rätt till, till varje pris. Däremot har barn rätt till en trygg tillvaro. Att rycka upp ett barn från sin fosterfamilj, sin skola, sina vänner, sitt fotbollslag, "bara" för att den biologiska föräldern har ordnat upp sitt liv - nja. Det är jag skeptisk till. För vems skull gör man det? Är det barnet som har bett om att få flytta till sin biologiska förälder, som den kanske knappt känner? Som inte funnits där för barnet på flera år? Som svikit barnet? Nej, det här tycker jag är helt galet. Vad tycker du?
Nu ska jag gå på macken och köpa mjölk, så att jag inte somnar!