lortmaja

Det är ju märkligt hur drömmar kan förändras så mycket. Hade någon sagt "hus?" till mig för ett år sedan, hade jag svarat "aldrig!". Men nu... Nu skulle jag mycket väl kunna tänka mig ett litet hus. Det behöver inte vara något stort slott, utan bara så att vi ryms och så att det finns plats för en till liten krabat någon gång i framtiden. Ett hus att få måla, möblera och planera i. En egen liten inbäddad trädgård att plantera frön och pelargonier i. Att ha en egen liten altan att äta sommarfrukostar på, medan man lyssnar på fågelkvitter och tittar ut mot grönskan. Inte en bil så långt ögat kan nå. Inte heller en grannjävel vägg i vägg. Ett lummigt eget krypin...