lortmaja

Sedan jag kom tillbaka till ungdomsgården har jag haft blandade känslor inför att jobba med ungdomar. Det finns massa positiva saker, men det finns också saker hos mig själv som kan bli jobbigt i längden, om jag inte lär mig att hantera dem, eftersom ett jobb med ungdomar kräver sin kvinna eller man. Jag har svårt att inte ta saker personligt, blir frustrerad över att känna mig otillräcklig och vänder därför ut och in på mig själv för att räcka lite längre, även fast ingen kommer tacka en. Nä, allvarligt talat. Jag vet inte. Ibland vore det till och med skönt att jobba med maskiner eller ute i skogen. Utan att vara så jävla förstående, pedagogisk och service minded hela tiden. Usch, vad less jag är på det just ikväll. Någon fler som känner igen sig?