lortmaja

Det är en ynnest att få jobba med ungdomar och ta del av deras värld. Just nu är det grinda och twerka och sanning eller konsekvens som gäller på ungdomsgården, med lite hångel i fokus. De verkar vara inne i en fas där de har börjat utforska sin egen sexualitet. Vi försöker låta dem göra allt det där ifred, utan att gå in med pekpinnar. Om vi gör det finns risken att vi också gör deras utforskande till något fult och tabubelagt. 

 

Det är också otroligt utmanande att jobba med ungdomar ibland. Ibland får man stålsätta sig så in i norden, för de är inte sena på att ifrågasätta eller argumentera emot. Ibland får man ta i från tårna och visa med hela kroppen vad som gäller. Dag ut och dag in och aldrig vika på principerna eller för en trotsig argumentation (såvida de inte har en bra poäng i vad de säger), vilket kan vara sjukt uttröttande de gånger man egentligen inte orkar.

 

Ibland är det också tvära kast mellan humören; lycka och ilska, medgörlighet och trots, skratt och gråt, att man som ledare är omtyckt och en kul typ och i nästa sekund hatad och världens jobbigaste och tråkigaste ledare, som är typ sämst i världen.

 

Nu går de i sjuan. Det skulle vara så fantastiskt roligt att följa deras resa fram till nian. Nu blir det ju inte så, men vi får åka upp och hälsa på och se vad som hänt sedan sist!

 

Jag är så otroligt tacksam över att jag jobbar med så vettiga och kloka människor, där vi kan bolla problem, att vi strävar åt samma håll och backar upp varandra i vått och torrt. Ovärderligt!