Kvinnlig pepp!
Det är något speciellt med arbetsplatsen jag är på nu. Något alldeles speciellt bra, som jag önskar skulle finnas på alla arbetsplatser. Och det är peppen och uppbackningen. Av mina kvinnliga kollegor. Aldrig förr har jag känt det. På andra ställen har man tydligt känt at konkurrenstänket och avundsjukan och därmed missunnsamheten. Jag har upplevt att man inte har blivit inspirerad av de andra, utan snarare ser dem som ett hot. Jag förstår det till fullo, för jag har tyvärr själv upplevt de jobbiga känslorna och tankarna. Men inte nu.
Här finns ett klimat som tillåter varandra att göra det de är bra på, komma med nya idéer och dra igång projekt. Och det känns så brfriande skönt. Att inte känna att man direkt får det kritiska ögat eller frågorna, som gör att man tappar suget. Här är det mer "ja, vilken bra idé! Kul, de kör vi på!". Kanske har det att göra med att vi blir inkluderade i varandras idéer och har möjlighet att påverka själva arbetet. Ingen verkar ha behov av att behålla något för sig själv.
Och kanske har det att göra med att chefen ändå inte kommer att direkt se vårat arbete, eftersom han knappt är på plats på golvet i verksamheten. Så vi kan dona på utan att bli störda, utan att behöva framhäva oss, utan att poängtera vem som faktiskt kom med idén, utan att känna oss bedömda utifrån lönsekriterier. Vi kan helt enkelt fokusera på själva jobbet, istället för att tänka på vad chefen ska tycka. Och dessutom gör vi det från hjärtat - kanske den viktigaste komponenten, för att vi vill att ungdomarna ska få det bättre, inte för att få mer pengar i plånboken (för det är knappt någon löneökning i detta jobb.
Att vara den som peppar mina kvinnliga kollegor, som kommer med idéer och vill dra igång ett projekt - det ska jag ta med mig till nästa arbetsplats. Jag skriver kvinnliga kollegor, för jag tror att det är vi som behöver uppbackning och pepp från varandra. Män är generellt lite bättre på att ta för sig och dunka varandra i ryggen. Kanske för att de vet att det finns plats för dem också. Bland kvinnor kan det lätt kännas som att det bara finns plats för en eller max två att "sticka ut". Kanske för att det faktiskt är så i vissa forum. Det är ju bara att se på hur många kvinnor som tycks få plats i en styrelse. Typ en. Eller max två. Eller i politiken. Hur många kvinnor jämfört med män sitter på de stora ministerposterna? Nä, vi måste helt enkelt bli bättre på att backa upp varandra, se varandra som föregångare och tillgångar och peppa varandra att sticka ut och ta plats. På så sätt kommer fler kvinnor få plats att göra vad de brinner för. Som F! säger "ta plats!". Och allt börjar med en själv.