lortmaja

För en stund sedan stod jag i duschen efter en kort och kall promenad ute i blåst och rusk. Plötsligt bara sköljer känslorna för det här lilla pyttelivet över mig. Vår lilla, lilla baby. En stark och instinktiv känsla att jag alltid ska skydda  och aldrig vill släppa taget om hen. Jag älskar redan den där lilla babyn i magen, så att det gör ont. Det blev verkligare efter ultraljudet, där vi fick se att det verkligen ligger en liten pytte med ett hjärta som slår för fullt och en liten minikropp som sparkar och vänder sig där inne i min mage. Tänk att man kan älska någon som man inte ens har träffat. Vilken underlig känsla, fast kanske den mest naturliga av dem alla - modersinstinkten.