lortmaja

Ibland, inte så ofta, sköljer det över mig. Oron för det oreflekterade hatet från rasister. Det är så jäkla obehagligt. Att en sådan liten klick kan göra så stor skada, trots att vi som inte ställer sig bakom deras ideologi är så många fler. Och det är så läskigt att de tar lagen i egna händer och inte skyr några medel, utan slår ner och hotar oskyldiga människor. Människor de inte har en aning om vilka de är, men de är mörkhyade och det räcker för dem. Det skrämmer mig. Ja, jag kan nog sträcka mig så långt att säga att rasister är det läskigaste jag vet. Kan ingen bara ta hand om alla dessa pojkar och män (för majoriteten är män, framför allt de som gör skada) och hjälpa dem att komma på fötter? Få dem att fokusera på något vettigt och bidra med något positivt till samhället. För hur sunt och produktivt är det att gå omkring och hata? Och hur logiskt är det att hata människor de aldrig har pratat med eller ens känner? Det är så dumt att det är pinsamt. Och sorgligt.

 

Tänk om dessa pojkar och män kunde hitta något de är bra på istället. Tänk om de kunde få omge sig med människor som älskar dem så som de är och tänk om de kunde få uppleva riktigt härlig kärlek, så att de tinte finns plats, tid eller intresse för hat. Tänk om de slapp känna sig utanför. Och tänk vad härligt för oss alla att få leva i ett samhälle med mindre hat och mer kärlek! Jag vill vara med och skapa en sådan värld, där vi alla får plats och där etnicitet inte spelar någon roll. En värld där vi är öppna mot varandra och vågar vara öppen mot det som är nytt och främmande. På något sätt vill jag engagera mig i detta, vad det blir får framtiden utvisa.