UMEÅ
Umeå. Idag saknar jag dig. Allt som du förde med dig. Det var hos dig jag hittade många delar av mig själv. Där kunde jag testa mig fram ifred, i luft som andades frihet. Och jag känner mig fortfarande fri näår jag kommer upp till dig. Den där atmosfären är svårslagen.
Det var hos dig jag fick utveckla mina tankar och växa som människa, tillsammans med andra nyfikna själar. Vissa blev mina vänner, några för en stund, en del ett längre tag och andra för livet. Det är jag dig evigt tacksam för. Det var hos dig jag utbildade mig och blev den lärare jag är idag, tack för det. Vägen dit bestod av föreläsningar, kaffe på tiorasten, mer och mindre kvalitativa seminarier, plugg (och massa snack) med kompisar, och otaliga hemtentor som skrevs klart i månskenet på studentrummet. Framför allt bestod tiden av ett härligt ansvarslöst studentliv med korridorsfester, utekvällar och kollektivliv. Gröt och pasta, musik, kör och trevande gitarrspel. IKSU och promenader runt Nydalasjön. Kortare förälskelser, olycklig kärlek, uppbrott och tårar tills jag mötte han som skulle bli min stora kärlek. Allt detta utspelade sig hos dig, i björkarnas stad. I en stad full av tänkande, engegerade människor. Och just det där engagemanget som jag upplevde fanns där, känns så typiskt dig, Umeå. Ett myller av aktiviteter och evenemang. Det stod aldrig stilla, alltid någonting på gång. Det älskar jag dig för.
Även om mycket har förändrats sedan jag bodde hos dig, är också mycket sig likt. Den levande staden, fria atmosfären med alla cyklande studenter som lever loppan och är hungriga på livet. Och så vännerna. De är kvar. Det känns lika härligt varje gång vi ses hos dig. Varje gång vi ses känns det som igår, trots att det nu kan gå ett halvår eller ännu längre tid mellan att vi ses. Jag är så tacksam över allt du förde med dig, Umeå. Och en liten del av mitt hjärta längtar fortfarande upp till dig. För hos dig känner jag mig alltid hemma.