lortmaja

Var på yoga ikväll. Lyssnade in tankarna som kom och gick: Borde jag nivågruppera eleverna. Hur mår han som blev upprörd över matbespisningens bemötande idag? Kan jag släppa dem tidigare om de ska träffa god man? Och matematiken... När i hela världen ska vi ha tid att planera upp den och hitta material, när vi bara blev inslängda i att ha den. Kanske jag skulle ha ett läsförståelsetest till veckan? Den här veckan har inte varit helt på topp, hur ska jag lägga upp nästa veckas planering och innehåll så att det blir bättre? Ska jag byta klass för han som är i princip analfabet, eller låta honom stanna kvar och lägga in extra resurs, som bara kan vara i min klass en förmiddag i veckan? Hur ska jag fördela ordet mer jämlikt? Försökte fördela jämnt, men vet inte hur det blir egentligen. Det är så mycket annat att fokusera på samtidigt, som elevernas uttal, om de svarar rätt, hålla fokus framåt, pejla av läget - kan vi fortsätta ett tag till eller börjar de gäspa snart?

 

Det är mycket nu, inte dåligt, bara mycket. Med nya jobbet. Tempot. Både under lektionerna och där emellan. Allt de ska informeras om: teater nästa vecka, bara de som är vegetarianer får ta av den maten, att första lektionen imorgon är flyttad, att min kollegas elever kommer vara med i vårt klassrum en lektion, när hon ska till sjukhuset. Att Ipad kommer troligtvis imorgon. Elever som saknar id-brickor ska ner till andra skolan och fixa det på fredag. Att de ska lämna in sina renskrivna texter senast på torsdag. Och så påminna om testet på fredag. Ändå har jag säkert glömt något. 

 

Och så har vi tiden mellan lektionerna, de tider som är till för att planera. Men där mycket tid går åt att kolla upp saker, som att ringa en god man, prata med matbespisningen att vi behöver mat till nästa tisdag att hämta hos dem, då vi inte hinner äta i matsalen pga teaterbesök. Kolla om jag fått in en elevs kontaktuppgifter om nära anhörig, dubbelkolla om jag uppfattade det rätt, att modersmålsundervisningen i kurdiska börjar på torsdag och i dari på fredag (och såklart komma ihåg att informera eleverna om det). Rätta elevuppgifter. Boka tid hos kurator för en elev. Meddela eleven tid. Stämma av med min kollega om vi kan planera matten imorgon efter lunch, eller har hon lektioner då? För sedan har jag lektion. Göra klart med kollegorna om vart elevskåpen ska stå, att det behöver beställas mer kollegieblock och lamineringspapper, hur gör vi med kommande brandövning? Nya elever som kommer efter vecka 40, var får de plats? Hos oss eller på andra skolan? Måste stämma av med andra skolan också. Och så vikarien, som vill veta vad han han ska göra och hur han ska ta närvaron.

 

Det är så mycket som är ganska akut i skolan. Mycket som måste beslutas här och nu, lite som kan skjutas upp till nästa vecka. Det gör att alla dessa beslut måste ha hög prio. Och de där samtalen om hur man haft det i helgen eller prata om vädret finns liksom inte. Var ska de få plats? På pedagogiska lunchen, när vi sitter en lärare vid varje bord? Och planeringen, den görs på något mirakulöst sätt. Den håller också bra kvalitet. För det mesta. Ibland blir det fylla-ut-uppgifter, för att man inte hunnit tänka ordentligt eller för att hjärnan är för trött, när det andra är bortgjort och det äntligen finns lite tid för planering.  

 

Men det är också så himla roligt. Att få vara mitt bland ungdomar. Där det händer. Där livet är. Nyfikna ögon, glöden. Glimten i ögat. Skratten. Och såklart vara med i processen där inlärningen sker. Se självförtroendet växa. Allt det gör det så värt. Att få vara en av dem som kan göra skillnad för dessa ungdomar. Den känslan. Fantastisk!