30 april

Min väska är fullproppad av nödvändiga överlevnadssaker för en kvinna i min ålder. Utöver detta innehåller väskan också diverse udda ting som bara ligger där i brist på annan förvaring. Listan på dessa saker kan göras meterlång. Då väskan ser ut som en jordbävning tar det år och da´r att finna det jag letar efter. Man får liksom gräva sig ner genom de olika skikten av saker och hoppas på att man ska lyckas navigera rätt, så att man slipper tömma väskan på bussen eller i klädbutiken.
Jag har länge tänkt att jag borde rensa väskan, men det blir aldrig av. Och kanske är det tur, för igår kom alla dessa ting faktiskt till användning! Det jag tidigare sett som irriterande skräp blev till värdefullt lektionsmaterial! Lektionen blev så mycket mer levande tack vare alla dessa saker som nu sågs i ett nytt ljus av eleverna, som använde tingen för att öva sig i att använda adjektiv för att beskriva något. Så numer ser jag det som att jag går omkring och bär på en skattkista (eller ja, allt är ju relativt) full av substantiv, adjektiv och levande lektionsmateri istället för skräpl!
Idag är en dag när snön ligger som ett tjockt täcke över bilar, cyklar och grenar.
Trots en vinter som inte vill ge med anar jag en svag inre vändning. CV:t är påbörjat
och sommarjobb är fixat. Äntligen hade jag ett bra möte med gruppen som jag
tidigare inte har haft verktyg att hantera på ett optimalt sätt. Puh. Små, små
medel, ett respektfullt bemötande och tydliga gränser kan göra så mycket.
Även om det är är väldigt frustrerande att känna att man inte har de
rätta metoderna för att leda dessa grupper är jag grymt tacksam
över att jag får öva på det nu, innan jag är färdigutbildad och
ska lösa dessa situationer på egen hand, utan feed back
eller råd från erfarna och kompetenta handledare.
Känslan av att äntligen nå fram får nästan håret
att resa sig på armarna. Jag hoppas att det
här håller i sig. Både ljuset i tunneln och
de bra mötena. Allt känns så mycket
lättare då. Ha en bra dag! /Lorten