lortmaja

Puh. Nu har jag flyttat. Hela helgen har gått till att installera mig i mitt nya hem. Overkligt! Nu sitter jag hos S och skriver. Mitt internet fungerar förhoppningsvis imorgon. Känner mig alldeles handikappad utan zajber zpejz. Tack till de vänliga själar som hjälpte till att bära kartonger. Nu ska jag snart cykla hem och sova ensam i lyan, läbbigt. Eller så känns det jättebra, det visar sig!

 

Sov så gott!

Oj! Så var sista kvällen i flickrummet plötsligt här. Imorgonkväll går flyttlasset över bron och in till stan. Har så mycket jobbtankeverksamhet just nu, så jag har inte hunnit tänka så mycket på flytten den här veckan. Jag har just landat på den första börja-jobba-platån och nu när allt det praktiska fungerar någorlunda väl, så får jag tid att reflektera över själva undervisningen. Det är många personer att ta hänsyn till i klassrummet och alla har de sina olika behov och förutsättningar som ska tillgodoses. 

 

Det är ingen enkel ekvation att lösa, särskilt med tanke på att vår största samarbetspartner ser elevernas arbete i skolan som ett halvtidsjobb och skickar iväg dem på diverse praktikplatser, lotsar, instegsjobb och  utbildningar efter skoltid.

- Som om det inte är nog att lära sig ett helt språk? 

- Som om studier inte kräver eget arbete efter skoltid?

- Som om eleverna kan matas med stora skedar med kunskap och när de sedan går från klassrummet så har kunskapen automatiskt processats i magen och implementerats hjärnan?

 

Nej, kunskap funkar inte så. Det tar tid. Och det kräver fokus, tid och hårt arbete. Men det verkar inte vår samarbetspartner ha i åtanke.Varför inte bara ge eleverna rättvisa förutsättningar att fokusera på en sak i taget? På så sätt kan eleverna få en rättvis chans att bli klara med studierna på vår skola i rimlig tid och också få med sig en språklig grund att stå på, som i sin tur kan ge dessa människor bättre förutsättningar för att komma ut i arbetslivet eller studera vidare. Tyvärr tycks våra samarbetspartners inte tänka. Inte heller inom politiken verkar man resonera på det sättet, för då skulle den här verksamheten knappast se ut såhär, där kvantitet istället för kvalitet tycks utgöra en viktig grundsten. Och där elever bollas mellan olika aktörer och tenderar att falla mellan stolarna.

 

Frustration.

 

 

 

Idag är det höstväder så det sjunger om det.

Ikväll var jag på yoga och hoppades på att kunna reducera lite stress och spänningar i kropp och själ. Passet startar i sedvanlig ordning med att vi börjar djupandas och gör den berömda solhälsningen. Jag börjar precis komma in i rätt sinnesstämning när dörren öppnas och en ung man smyger in i salen och lägger sin matta bredvid min. Samtidigt som hans matta vecklas ut på golvet sprider sig en fantastisk odör av fotsvett, som jag andas in i nästa andetag. Ända ner i lungorna. Genast störs min inre frid och jag börjar istället kasta onda blickar mot svettpärlan bredvid. Men han ser såklart inte vad mina blickar försöker säga honom och hans fötter, för han är djupt fokuserad på sin jamaste sutra och sina djupandningar. Yogatönt!

 

Jag funderar en kort sekund på om jag ska säga till honom att hans matta faktiskt luktar äckligt, men bestämmer mig för att försöka fokusera på min egen jamaste sutra. Men eftersom svettpärlan bredvid verkar ha sitt eget yogapass som inte alls synkroniseras med gruppens övningar, så blir även hans rörelser ett störningsmoment. Medan vi andra har fullt sjå med att få ner händer och hälar i golvet, så står han på huvudet mot väggen, tar karategrepp på sig själv och böjer kroppen i alla möjliga och omöjliga vinklar.

 

Get a room! får jag lust att väsa, men det gör jag såklart inte. Det passar sig liksom inte att vara irriterad eller spänd på yoga. Det är harmonisk som gäller. Helst harmonisk och lite alternativ. Så i ett tappert försök att verka någorlunda harmonisk, biter jag ihop och fortsätter djupandas in och ut odören av hans fotsvett genom mina näsborrar. Djuupa andetag. In... och ut... In och ut... Jag tittar desperat upp mot klockan. Femtiofem minuter kvar..

 

Oj, vilka fantastiskt dåliga lektioner jag har haft idag! Det kändes som att det fanns en tjock vägg mellan mig och eleverna. Hörde de ens vad jag sa? Förstod de någonting alls? Jag hörde mig själv säga saker som inte var genomtänkta och jag rabblade en massa grammatiska regler på en alldeles för avancerad nivå, som inte var särskilt pedagogisk. Lite som en utomkroppslig upplevelse. Huvudet är grötigt idag och hänger helt enkelt inte med. Kanske beror det på helgens slarveri? Dessutom tänker jag så mycket på min lägenhet, så jag har lite svårt att vara närarande. Hihi, det ska bli så kul!! Blir alldeles pirrig när jag tänker på det! Men nu måste jag försöka fokusera veckan ut, så att eleverna inte buar ut mig och börjar kasta suddgummi på mig framme vid tavlan. Usch, hemska tanke!

 

Ps! TV-tips: Såg att Hanna Hellquist ska vara programledare för SVT:s program "Jakten på det perfekta livet". Det ska börja sändas redan i oktober eller om det var november. Det blir höstens stora TV-behållning, vågar jag nog lova! Ds.

 

 

 

 Här kommer alldeles färska höstbilder från ön! Nu måste jag försöka jobba, joppa, jöbba! Ha en skön söndag!  

Om fem dagar flyttar jag. Har redan börjat göra en packningslista på de nödvändigaste sakerna som vi behöver för att kunna sova i lägenheten redan på fredag, jag och han. Åh, fem dagar kvar! Sen mina vänner, så blir ni bjudna till MITT krypin. Som jag längtar!

 

Idag har vi haft en väldigt givande och matnyttig dag på jobbet. Vi har kollat kursplaner, sneglat på Kanadas framgångsrika språkmatriser och börjat skapa egna sådana, för respektive kurs. Tänk om Skolverket kunde ge ut bedömningsmatriser för varje kurs i skolan? Då skulle hela kunskapsuppdraget kunna ses i ett tydligare sken, vilket skulle kunna göra att även undervisningen upplevdes som tydligare av både elever och lärare. Önskvärt!

 

I övrigt har jag gått utan plåster idag. Mitt födelsemärke ser förvisso lite plattare ut nu, men det är också alldeles rött och misshandlat. Usch. Med facit i hand kan jag konstatera att det inte var någon bra idé att klämma ett födelsemärke.

 

Efter jobbet var också tre fjärdedelar av familjen på besiktning av lägenheten. Likt en husrannsakan vände vi upp och ner på hela lägenheten och alla skrymslen och vrån undersöktes noggrant i sökandetefter skavanker, medan den stackars mäklaren stod tafatt och såg på.. Hela vägen hem från besiktningen överöstes jag av råd och rekommendationer från min ivriga föräldrar.  Imorgon ska papperen skrivas på. Själklart följer en familjemedlem med även då. Ja, jag kan ju inte klaga på mammas och pappas engagemang i alla fall.

 

Längtar tills jag får nycklarna och kan flytta in. Då kanske jag kan hitta min plats.

 

God kväll!

Igår kväll skulle jag klämma en finne som inte fanns. Under mitt födelsemärke, ovanför läppen. Nej, det kanske inte är så vanligt att ha en finne under ett födelsemärke, men man vet ju aldrig och jag tyckte att själva födelsemärket buktade ovanligt mycket utåt. Och det ville jag ändra på. Så jag klämde och klämde och klämde. Resultatet blev ett två meter långt plåster som sträcker sig från enda mungipan till den andra (ovanför). Så ikväll har jag fått känna på hur det känns att ha mustasch. Jag ser inte så förtroendeingivande ut, så jag hoppas att jag inte behöver se ut såhär imorgon på jobbet. Ikväll har jag också tackat JA till en lägenhet. Den där lägenheten som jag vill ha! Jag har säkerligen blivit lurad för det gick så snabbt och jag har ju faktiskt inte kollat upp någonting alls, för jag är en äkta noob på sånt här. Så parenteserna fick spader här hemma! Och jag fattar ingenting, så jag är kolugn och känner mig mest lite fnissig.

 

Godnatt!

Idag är en krisdag. Ångestdag.

Sitter och ser på Go´kväll och myser i sängen. Han sitter och pluggar grammatik i TV-rummet. Det är lite så vi trivs bäst, tillsammans med ändå lite var för sig. Och tillsammans såklart. Sitter och tänker på lägenheten som jag redan har köpt i tanken. Har redan bestämt att jag ska köpa en byrå på Myrorna eller på loppis och så ska jag måla om den till gul. Gul och glad ska den bli! Längtar tills jag kan bjuda hem vänner, kärlek och bara göra som jag vill. Inreda, måla, spela piano och ha total tystnad (även om tystnad inte alltid är kul). Slänga av mig skorna och jackan efter en dag på jobbet och slänga mig i soffan. Men mest längtar jag nog efter att kunna bjuda hem er till MITT hem! Mitt näste, mitt nav, min borg, min frizon, min fasta punkt. Jag måste nog köpa den där lägenheten!

 

 
Ett glatt hem vill jag ha den här gången!                                              S bäddar!

Har suttit och tittat på den fina lägenheten jag vill ha och känner mer och mer att jag verkligen vill ha den! Oavsett var jag kommer bo i framtiden vill jag ha en fin och mysig lägenhet att bo i nu. Jag måste ju trivas nu med och någonstans måste jag leva i nuet och inte hela tiden tänka på framtiden. Lättare sagt än gjort, men jag vill i alla fall försöka!  Den här lägenheten är både ljus, rymlig och gedigen. Jag tror att jag skulle trivas där. Central men ändå inte mitt i smeten. Nära till jobbet och nära till mataffär och så! Dessutom får jag gott om plats för besök! Åh, hoppas jag får den!! Då får ni komma till mig och stanna så länge ni vill!

 

 

Idag har jag budat! Ska nog titta på en lägenhet till i helgen, sedan hoppas jag att det blir affär. Nu ska jag ut och promenera och lapa i mig septembersolens tappra solstrålar. Imorgon är det fredag igen. Bra.

 

 

När jag inte planerar eller har lektioner går en stor del av den resterande tiden åt till att titta på lägenheter. Och att prata om potentiella lägenheter. Jag pratar om dem så pass mycket att även mina arbetskamrater har börjat engagera sig i frågan. På lunchrasten brukar jag göra en ride på Hemnet och ibland dyker det upp lägenheter som jag får feeling för och utbrister "den där ska jag ha, den är min!" som den värsta Ferdinand-matadoren och så blir jag alldeles adrenalinstinn och får lust att buda med en gång. Men sedan får jag kalla fötter. Lägenheten känns för stor, för liten, för långt ifrån stan, för nära stan, för mörk, för mycket att renovera, för dyr och så vidare. Jag vacklar, minst sagt. Från dag till dag. Kanske ska bo hemma det här året istället, så slipper jag fundera. Billig hyra och gratis matlåda och middag varje kväll...

 Sitter och planerar för imorgon, då vi ska diskutera kärlek, känslor, giftermål och val. Blir nog en intressant lektion!Tänkte kanske visa ett klipp från kronprinsessan och prins Daniels bröllop också, om tid finns. Det är lika vackert och rörande varje gång jag ser det!

 

Det bästa med att vara hemma här är att jag har mina fina barndomsvänner!

Och det som är mindre roligt är att ha kärlek och andra vänner

 tre timmar bort.  Tänk om jag kunde packa ner alla er i min resväska

så att ni alltid kunde följa med mig och vara där jag är.

Sent igårkväll spenderade jag en tiden med att läsa in olika texter och lägga över filerna på Soundcloud, eftersom språkstudion på jobbet inte fungerade. Kände mig väldigt ambitiös och pedagogisk med mitt upplägg inför denna dag. Men det blev inte riktigt så som jag hade tänkt. Efter en kort genomgång ber jag eleverna gå till datasalen. Precis när jag är på väg att släppa in eleverna där, så kommer en vikarie med sin klass tågandes bakom. Förvirring uppstår, då hon hävdar att hennes elever ska vara i datasalen. Problemet löser sig smidigt genom att jag erbjuder mig att ta en annan datasal..

 

Efter några minuter kan eleverna logga in på sina datorer och gör dig redo att börja lyssna på ljudfilerna. Men allt eftersom elevnera tar på sig hörlurarna skakar de på huvudet och säger att ljudet inte fungerar. Ganska snart inser vi att inga hörlurar fungerar.... Nåväl, bara att finnas sig i situationen och försöka komma runt undervisningens ramfaktorer eller kanske borde det heta ramhinder?

 

Hittar snabbt en tredje datasal och ber eleverna logga ut och gå till den tredje salen. Minuterna går. Väl framme vid den nya datasalen är jag precis på väg att låsa upp dörren, då min nyckel helt sonika av. Jag börjar nästan tro att någon driver med mig. Får ut den som tur är. Hämtar en kollega som får komma och låsa upp salen, medan eleverna snällt väntar några minuter till på att få komma igång. I den nya salen sätter sig eleverna och loggar in. Tiden går. Nu fungerar nästan alla hörlurar, men inte alla. Det var ju i alla fall bättre än att inga lurar fungerar.

 

Till slut kan jag i alla fall ge eleverna länken där ljudfilerna finns. De skriver in adressen i sökfältet och försöker komma in på sidan, men vad händer? Ingenting! Länkarna fungerar tydligen inte. Så det slutar med att jag får logga in på varenda elevdator för att komma åt min sida där jag lagt upp filerna. Så ja, efter ungefär en halvtimme har alla äntligen kommit åt sina ljudfiler och kan börja lyssna. Puh.

 

... Och folk undrar varför lärare inte använder sig mer av teknik i undervisningen...

 

 

 

 

På tisdagar brukar jag ha mina stora trötthetsdag. Men dagarna efter tisdag är jag banne ännu tröttare. Tur att jag trivs och har kul på jobbet, annars hade jag nog somnat stående. Känns underbart att det är fredag imorgon! I helgen ska jag sova länge och mycket. Om jag har tur kanske jag även kan bli ensam hemma en stund.... Om jag har tur alltså! Nu ska jag undersöka mina ekonomiska resurser och se om jag kanske kan buda på en lägenhet! Hoppas!

 

 

 

 

 

Idag sitter jag i möte. Hela dagen. Vi tar upp frågor, diskuterar och får information och blanketter. Det vanliga liksom. Tänk om mötesformerna tillät lite variation och inte bara det klassiska stillasittandet och i bästa fall en bulle till kaffet. Tänk om vi istället hade fått i uppgift att gestalta våra frågor eller dilemman med kroppen och så hade chefen kunnat svara på frågorna på samma sätt? Jag har ju ändå läst drama på universitetsnivå, när ska jag få användning för de kunskaperna? En annan metod skulle kunna vara att vi fick illustrera det vi ville ta upp på mötet med hjälp av bilder. Eller kanske att hela samtal framfördes på rövarspråket? Jag tror att både lektioner och möten skulle må bra av att folk rörde sig lite emellanåt, mer än till kaffeautomaten. Har hört att folk numer använder sig av rörelsemöten, där man promenerar och har möte samtidigt. Tydligen väldigt effektivt. Well, well. Nu ska jag återgå till konferensrummet och sitta så stilla jag kan i två timmar till.    

Haft en väldigt skön och rolig weekend där uppe bland tomtar och troll! Ätit indiskt, tagit ljuvliga sovmorgnar, tränat, spontanlunchat med en bekant, shoppat en mysig hösttröja, ätit en riktigt flottig och god kladdkaka och samtalat om livet med Katten, somnat i soffan intill hjärtat, kramat om den andra ö-bon där uppe och haft en mindre jam session, druckit svartvinbärssaft och bara njutit av att det har varit helg. Nu känner jag mig nästan redo för måndag igen!

 

 

 

Ha en bra måndag!